...en svår dans till din röst
Hörde du mig?
Rösten jag döljer,
Jag frågar dig,
ställer frågan i förbifarten.
Tror inte du hör mig,
min röst försvinner i mitt genomträngande och krävande väsen,
jag är bara för mycket,
orkar inte se.
För jag skriker åt dig när du inte ser,
slår mina knytnävar mot ditt bröst och faller ner på knä,
gråter över mitt behov av att skydda mig.
För vi har gått,
lämnat det som var,
det som fanns.
Sanningen är den att jag väljer att spela en roll som inte klär mig,
men jag har svårt att acceptera,
och det får mig att vilja dansa de svåra stegen,
får mig att vilja värma mitt inre med varmt rödvin,
snubbla över stenarna och gå Ågatan ner,
cykla i dimman,
förföra och förleda mig,
in i berusningens vackra värld,
där jag får vara dig nära.
Upprepningen skär i mitt inre,
det är den som skrämmer,
för ett år sedan höll jag krampaktigt i din hand,
du spelade och jag sjöng,
Winnerbäcks röst:
Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna.
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is.
Vi satt där tillsammans fast du hade gått,
jag var kvar,
men du hade lämnat.
Vi stämde så illa,
men sjöng vackert,
vi rörde vid varandra,
och du fick mig varm med dina andetag nära min hals.
Natten är inte varm längre,
kylan kryper in under skinnet,
allt blir så påtagligt.
Du besitter fortfarande känslan.
Du har dina moln,
och jag kan inte skingra dom,
och jag kan inte låta dom vara,
Jag har mina ord,
som du sa.
Det vi inte förmår
det är inte så,
det är värsta är att jag inte orkar börja om,
inte en gång till,
vet att du talar sanning,
du leder med varm hand,
är tacksam,
men det är bara det att jag inte orkar börja om.
Men du viskar i mitt öra:
Don't give up
It's just the weight of the world
When your heart's heavy I
I will lift it for you.
Förminskar och glömmer din storhet.
Öppna mina ögon,
Herre,
för allt det vi inte förmår sätta ord på.
Vad gör du nu för tiden?
Sånt här gör jag just nu, hänger i komårdens skogar, bygger atommodeller, lär mig vätebindingar, polära kovalenta bindningar, labbar och försöker hänga med. Disskuterar barn, familjer och lär mig östgötska, ja det är lite av vad jag gör just nu.
Annars är nolle-p över, två roliga veckor, men jag är klar.
Träning i fredags och sen dans,
ja du läste rätt,
chockad?
Jag med :-)
Lovisa fick oss att gåå och dansa lindy allihopa,
så där stod vi,
Andreas, Jag, Simon, Micke och Joel,
åh vad roligt vi hade.
Trötta och svettiga kröp vi ner i soffan allihopa med kaffe och godis. Mys!
Idag blev det morgonprom, en dag på stan och städning av gamla lägenheten tillsammans med två finingar. Goa skratt och skön känsla i magen.
Vad ska jag göra med mitt liv?
min motivation försvann.
Förblindad
Låser mig vid mitt överflöd,
vanan gör mig girig,
tar allt för givet som inte är en självklarhet.
Mina ögon gruasas av mitt begär,
förblindas och du bleknar bort,
skapar en vallgrav.
När ska mitt eget verk ta slut?
Min egen kamp,
förd mot mig själv,
för att förtjäna kärlek, vänskap, pengar och bekräftelsen.
När ska min egen kamp få tappa kraft?
Låt mig få kapitulera inför din storhet.
Så du får komma nära,
in under min pansar,
dit jag inte ens letar mig in själv.
Viljan är så stark,
min vilja,
min kamp,
mitt egna verk,
mitt luftslott.
Men Herre,
när mitt eget verk är över,
när jag andas din frid,
då får du chansen att skapa det du vill se.
Men hur?
förtröstan,
förtröstan på dig,
Gudsförtröstan,
hoppet som aldrig bleknar,
tron på att du ska förbarma dig,
inte visshet,
utan bara en strimma av hopp,
min tro.
Gör mitt hjärta mjukt
Värm mitt hjärta i din hand,
gör det mjukt och formbart,
skapa i mig det du vill se.
Ge mig ödmjukheten,
skänk mig den som en gåva,
inte för att jag förtjänar,
utan skänk av din nåd.
Befria mig från den kamp,
en kamp om att förtjäna,
kärlek, bevis och storhet,
en kamp jag för mot mig själv,
och det mörka.
Gör mig följsam,
lös upp den kramp som lamslår,
gör mig ödmjuk.
Gör mitt hjärta mjukt,
och lär mig din väg i kärlek,
till andra,
och kanske framförallt till mig själv,
ty jag hoppas på dig.
Ps 25
Oändlig storhet
Du kommer aldrig förstå vidden,
av det som sker.
Viljan finns inte,
och det lämnar en sorg svår att belysa.
Förstår inte hur,
och kommer aldrig förstå varför,
det förunderliga,
storheten,
som rymmer en individ.
Så många ärr,
spår av livet som smeker, sliter och drar,
så många spår,
av det som var då.
Konturerna suddas sakta ut,
och det är dags att gå,
det är dags att lämna.
För sanning flyter ihop med historia,
och bilden blir suddig.
När mina minnen inte är dina,
när orden mister sin styrka och sin innebörd,
då dina ord bleknar.
Jag lämnar nu,
En tystnad,
som talar,
säger allt,
och du äger den.
För bitarna faller på plats,
får en sanning som du aldrig gav,
och allt,
ja, allt förändras.
Ett skal,
av något som fanns,
så många lager,
skikt att ta sig igenom,
med olika tjocklek.
Och längst där inne en liten skärva av hopp,
den lilla glöd som aldrig,
nej aldrig falnar.
Jag ber,
blås liv i den lilla elden,
ge den liv,
mitt liv,
mitt hopp.
~
Var vill du ha mig?
Jag är för dig.
Du evige klippa.
~
Dricker min...
...starka kaffe, lyssnar på musik, jag laddar om.
Har haft en fin fin dag i kolmårdens skogar,
kom hem med barr, lera och jord överallt.
Ikväll ska det lekas,
jag ska va nykter,
jag är trött,
en väldigt tidig morgon,
en sen kväll.
Väntar på att medecinen ska lägga sig i magen,
Doktor Göran ringde igår,
jag fick min medecin som jag skulle ha för ett halvår sedan,
jag får lika ont i magen av den som för två år sedan,
fick dock lägre dos och höjer mer succesivt så jag kanske kan klara det bättre den här gången,
håller tummen.
Ännu en medecin som gör att jag inte grejar alkohol.
Är detta ett tecken?
Mjo men det var väl allt just nu,
antingen så blir det här en toppenkväll eller så är Emmas energi numera officiellt slut.
Kaffe?
Åt helvete...
...jag hatar att bli reducerad till ingen.
uppenbarligen genomskinlig.
Succesivt har du ställt mig längst bak,
och jag är så arg,
så jävla ledsen,
och förbannad.
Sjukt förbannad,
så arg,
okontrollerbart,
sammanbitna käkar och ett kvävt skrik.
Det är bara jag och min jävla ilska.
Jag blev omsprungen och ramlade in sist över mållinjen,
fan ta dig,
du la ett stort jävla krokben framför mig,
det är inte rättvist,
tycker att spelreglerna är sjukt fula,
vad sägs om lite sanning?
Du ljög mig rakt upp i ansiktet.
Får bara säga grattis, grattis så jävla mycket och jag menar ingenting.
Och det här är bara början.
Jag vill bara dö.
Fan...
ljuger nog mest för mig själv,
för vem vill se,
allt det där man trycker in allra längst in i garderoben för att slippa ta tag i.
Och jag vet att jag kommer stå där,
på andra sidan,
med kläderna sorterade,
men inte ikväll,
inte ikväll.
Ikväll är jag bara arg,
så jävla arg.
Befria mig?
Solen skiner...
och jag är morgonpromenerad för första gången och väldigt klar för att åka till norrköping.
Lite stolt faktiskt, ganska mycket stolt, jajamännsan!
One way or another
efter en skön, slapp fast dock intensiv dag på balkongen med näsan i ekologiboken så sitter jag här på min svarta ryamatta och myser i mjukisbyxor.
Har lärt mig masssor idag, om jord, stenar och vatten.
Som tex. de två vanligaste jordmånerna i Sverige, podsol och brunjord...barrskog och lövskog, alla olika lager, förna, humus, ja you name it baby.
Och jag är lite smånervös för inte är jag nån som kan det här, men jag har faktiskt tyckt att det har varit intressant i hela fem timmar idag. Så det kanske finns hopp! :-)
Imorgon är det föreläsning om atomen som gäller!
Har chillat omkring hela dagen och mått bra, pratat med Daniel, varit lite småbakis, myst. :D
Sen drog jag mig iväg i solen och prommade femman och så iväg för grillning i Ryd med Nollegruppen. Åh vi har så kul, vet faktiskt inte om nollan har hälften så roligt men jag skrattar så jag har ont i magen. Det är ett helt underbart gäng, verkligen!
Vår allas Peter!
Peter bränner sig mer :-P
haha!
Jamenvisst!
Två sekunder innan Emma slår Andreas i huvudet?
Emma tar sig en smakbit av Andreas...Andreas..hmm jaa njuter?
Ömsesidigt ;-P
Top Gun,
Top Fun,
Va f'n är Gun?
Imorn blir det förfest med gruppen och sen får väl vi faddrar partaja själva när nollan drar på kravall!
Natt min skatt!
- lite tomt är det,
fyller mitt inre,
med värme,
med kärlek,
med mig.
Vet ingen sanning,
men den kommer så nära,
när du är här.
Bäst just nu
Lööövely,
idag log du mot mig,
du väckte något inom mig med din blick,
nästa gång möter jag dig,
du går inte ensam.
Då var det gjort... :-)
Firrade mitt tal idag med min älskade Lovisa som stöd, tack tack tack!
Och jag är nöjd, jo då det är jag, jättenöjd!
Höjde min röst och pratade från magen och höll i händerna så det inte skulla synas när dom darrade.
Vi hittade till Norrköping också,
kursen är igång,
jag har förenat grundämnen i form av modellera,
lärt mig vad grundämena har för kläder på sig :-)
Och lekt med stenar och lärt mig både, granit, gnejs och glimmer!
Jag komemr bli en naturnörd hoppas jag!
Och så nollar vi,
trivs,
stormtrivs!
ÄNTLIGEN!
Tack tack tack, igen!
JätteFia!!!
Ikväll ska jag sansa bort alal kakor, jäää!
Önskar...
...att det ledsna inte skulle göra så ont,
önskar att det fick släppa,
så jag kunde få höra din röst lite högre,
du viskar,
men jag hör dig inte,
eller vill jag inte?
Vill kanske inte höra och acceptera det du säger,
fast jag vet att du har helt rätt.
Borde vara tacksam,
jag är tacksam,
men det värker,
och jag ber,
ta bort denna växtvärk,
låt mig få se längre,
ge mig perspektivet.
För du går framför,
du går bakom,
- du omsluter mig,
för det gör du väl?
Tvivel,
får mig att ödmjukt falla ner på knä.
Din röst var trött,
och du har nog visat mig en sanning,
pusselbitarna har fallit på plats,
fast jag vill inte se motivet som det resulterade i.
Ge mig mod att våga se,
styrka att hantera,
och vilja att gå vidare.
Lägger all min vilja i dina händer,
befria mig.
Åh så...
...skönt!
Mitt hjärta är lättare,
efter fem timmar,
te,
filtar,
och kuddar,
mitt hjärta är lätt!
En varm hand...
...på ryggen idag gjorde allt,
du höll mig kvar precis sådär länge som jag behövde,
och du drog handen över mina axlar,
jag vet att du finns.
Tack.
Förändring
Förståelsen kommer mer och mer,
samtidigt som smärtan ökar.
Och ibland tar det över,
tårarna faller och paniken spränger.
Trycket lättar när tårarna får rinna längs kinderna,
så varma,
och så salta.
Tröttheten sprider sig i hela kroppen.
Jag kämpar så hårt för att inte behöva se,
för jag vill inte ta i det,
ser inte hur jag ska kunna ändra,
ändra det som är,
och det som var.
Håller så hårt i er,
ni är som skört glas i mina händer,
så nära att krossas.
Men så dyrbara,
insikten att ni är det viktigaste för mig,
så är det inte för er,
men för mig.
Jag har inte det andra.
Vem som orsakat eller bär skulden i det finns det inget svar på,
ser bara en anledning till det som är så ömt och svart.
Och jag kläder dig i den trygghet jag inte äger.
Glömde...
...en klockren från igår,
- Jag är inte sådär prinsessig jag är mer som Byggare Bob eller nån!
/Emma och Anna fikar
:D
Solen skiner idag!
Torsdag
Fortsätter min symaskinsorgie med att sy köksgardiner, det gick inte liiika bra men nästan, nästan!
Dom hänger ju där iallafall,
där dom ska,
och köket är inte lika bländande vitt längre.
Skrev på mitt tal,
är ganska nöjd,
och mycket, mycket nervös,
känns overkligt.
Cyklade ner till Anna,
prat på soffan,
takeawaykaffe och kaka på coffehouse,
kloka ord,
Dagens replik: Du är verkligen dålig på att göra saker för din egen skull.
Kanske dagens sanning...
Jag cyklade iväg till träning och hamnade på ett steppass,
inte min grej,
inte alls,
det var liksom jag och "skogshuggarmartin" (ditsläpad av sin tjej, säkert) längst ner i hörnet som stod som frågetecken,
och skrattade,
att va helt lost får en helt annnan innebörd :-P
Kvällen fortsatte hem till Josef och Jonathan,
Anna, Andreas, Mats och Elin kom och vi kikade på film,
drack kaffe och åt kaka och banan.
En cykeltur ner till NH i regnet för att lämna av Anna.
Min dag.
- har liksom inget mål,
motivationen sinar,
och jag vet inte vad du säger,
håll mig bara,
håll mig,
låt mig få andas,
andas din luft.
Vill bara att det ska vara över,
men vad?
Vill bara förbi,
stå på andra sidan,
andra sidan vaddå?
Mitt liv?
Springer ifrån mig själv,
känslan äter upp mig innifrån.
Vad är min drivkraft?
Allt blir så fel och så snett.
Underverk
Det har verkligen skett ett underverk,
helt otroligt,
jag fattar det inte ens själv.
Jag Emma "otåligsomengris" har sytt två förbaskade kuddfodral på symaskin :O
Alltså det kanske är svårt att förstå,
men det är helt jävla otroligt :-)
Dom är inte snygga någonstans,
och inte perfekta,
och inte vackra,
men dom är mina och jag har gjort dom och jag är så sjukt stolt!!!!!!!
Man vet aldrig vad som kan hända en onsdagskväll :D
Jag har slutfört massa projekt ikväll,
var så glad när jag kom hem idag så energin bara bubblade.
Tog tag i de lösa elsladdarna och spikade fast dom längs listerna,
kopplade in alla skarvsladdar och doser som jag köpte idag på Andreas, Antons och min stadsvandring.
Jag kan,
ja-a jag kan!
Mina kudds!!!! Jäää!
Tyget på väggen som blev lite inspiration.
Ja dom är där i soffan nånstans :-P
- och jag vet att du inte gillar dom,
jag vet det,
men vet du,
det skiter jag i,
så fullständigt,
du har ingen rätt längre,
inte alls.
Fick träffa Andreas idag,
och jag blir så glad,
vi chillade runt med Anton på stan så han skulle börja hitta lite, ny som han är.
Vi mötte upp Elin och Victor för en fika på Berget...mumma kaffe!
Sen cyklel hem,
spelade Bond och sköt varandra brutalt i nån timme och Emmas standardkommentar blev:
- MEN VÄNTA....jag har inget vapen, vänta jag tryckte på fel knapp :O Skjut inte ÄN!!!! VÄNTA!!!
Andreas och Anton var snälla och sköt mig inte hela tiden, bara nästan.
När Josef kom hem satt vi i soffan och skrek lite smått, och så erkände jag mina brott av kidnappning av Josefs tröja ;-)
Så länge det finns liv så finns det hopp :-)
Imorgon ska jag sy gardiner, träffa Anna och hänga lite med Andreas kanske.
By the way så får jag läsa det jag ville i höst, nu ska jag bara knåpa ihop det sista på mitt anförande för 400 lärarstudenter...varför sa jag JAAA!?!?!?!
Nu kan faktiskt hösten få börja, glädjen är tillbaka och jag är lite kompis med mig själv igen.
...det är liksom jag och Jack Johnson, det är bara så....
Dripp dropp...
Tillbaka i Linköping på ritkigt nu och du anar inte vad skönt det är.
Samtidigt som dum oro gnager och sätter sig i kroppen så är jag hemma, mitt hemma.
Ett nytt hem,
mitt hem,
som jag boar in mig i för fullt.
Myser i soffan med tända ljus.
Elin kikade förbi när fastighetsskötaren hade varit här och skojat och jag letat rätt på tvättstugan och faktiskt tagit mig in i den också.
Vi fikade och pratade,
pratade om att det allt känns lite konstigt,
lite halft,
fast skönt,
fast tomt.
Tror både Elin och jag inser nu hur mycket ElinEmma det har varit och så lite Elin och Emma.
Cyklade ner på stan och uträttade ärenden i "morfar Prosten anda" och cyklade och tränade.
Och där har vi det,
glädjen kom tillbaka,
lyfta tung skivstång och svettas järnet det får mig att le.
Nu har jag avsnuskat mig och imorgon kanske jag kan börja civilisera mig igen efter tre veckor av kvalificerad ledighet från både skola, jobb, dusch och normala rutiner :-P
Klipporna har blivit besökta båda en, två, tre och sex gånger!
och allt ja,
ja allt är glömt,
och allt som inte kan glömmas sitter i varenda cell i min kropp.
Gör den så tung.
Och du hörde när jag slog i botten,
när huvudet landade mot väggen,
så lite fick allt att brista.
