Så går en dag

 

...barnhand, skänker glädje och värme åt hela själen! Om bara alla barnbaciller som är överjävliga skulle kunna försvinna så älskar jag mitt jobb över allt annat! ;-)

...jag minns när jag blir äldre att aldrig fråga andra människor om dom är gifta HELA tiden....alla dessa frågor får mig att tröttna rejält! 

Livet är så skört, skrämmade påtagligt, nakna ord som beskriver kampen mellan liv och död - så nära.

 

Livet är så skört - nu håller jag dig, håller dig nära mig, smeker dig, starka, friska muskler som bär mig, idag - imorgon? 

 

Det finns inga garantier, men jag håller dig - krampaktigt hårt - livet är så skört - älskar dig - förmår inte beskriva storheten - livet är så skört.  

...såhär livet ska kännas - lunch på balkongen, solen värmandes huden och kärleken bubblandes i själen.

 

 

Nu ser du inte henne,

hon är för långt bort,

hon ser inte sig själv,

var är hon?

 

Hon hittar inte orden,

hittar inte tankarna,

hon förstår inte innebörden av det som sägs.

 

Värken kommer innifrån och arbetar sig utåt,

varför syns hon inte? 

 

Omvärlden skriker:

förverkliga dig! 

 

Hon lever i skuggorna,

hon vill smyga där,

där hon inte syns,

där får hon leva i sin egen värld.

 

Men hon vet att hon måste ut,

hon vet att hon måste hoppa,

ta stegen och falla.

 

Men var ska hon sätta sina fötter för nästa steg när marken gungar,

när underlaget sviktar,

så som det alltid har gjort, 

men spegeln,

orden som återspeglar hennes yttre säger klarhet.

 

Missförstådd.

 

Allra minst förstår hon sig själv.