Hennes hand är tom...
Min hand är tom,
blottad inför sanningen,
tiden har stannat för en sekund och jag andas in och skälver till i din närhet.
Din närvaro förändrar mig,
du ser mig som den otillräckliga människa jag är,
och utan förbehåll älskar du mig,
utan att tveka räddar du mig.
Du fyller mig och kommer svara upp mot all min underbara, tärande längtan,
trots att jag är jag,
för att jag är jag.
Handen är tom men själen är till bredden fylld,
majestätiskt bär du mig,
böjer mina knän i ödmjukhet inför dig.
Besinnar att den största kärleken är min,
den är du,
och jag jublar i min stillhet.
Det är vår trots att regnet smattrar mot balkongtaket....
.
