Semester...

...det sägs att jag har semester nu, i hela två och en halv vecka. Jag har verkligen INTE fattat det. Jobbade min sista natt nu och nu är det ledigt!
Håller på att packa till Nyhemsveckan och inväntar M.

Lyssnar på Taube.

- Kom vackra flicka låt mig få valsa med er!

Jag är helt förälskad, det finns inget att jämföra med! Önskar jag kunde dansa!

Semester var det ju!




Det är ju för sjutton sommar!
Italien, paddling, Bornholm, Nyhem, Linköping!

Tack för att jag får dela den med er!

Skål!


Jag bjöd upp och Carmencita sa: Si gracias
senor Vamos a bailár este tango.

Ja men är...

fivefingers sprint
Är dom inte för häftiga! Bra till paddelsemestern om två veckor kanske :-)

Dom är så grymt sköna!
 
Nån som minns simpor och grodfötter, barnprogram för ett antal år sedan. Jag kände mig som en simpa när jag provade dom här igår!

:D


I ipoden just nu...




Det blev en fullträff...




















...i år igen!

Havsörnsvals


Viska takten i mitt öra och håll handen runt min midja.
Håll mig i din starka hand.
För mig framåt och jag ler mot dig och ger ditt mitt liv.

sol, hav, himmel, varma klippor.

Ja allt är ett!

Allt är plötsligt så klart, så begripligt. 

Dansa med mig, för mig.




Dance for earth by Karen Kucharski
http://www.artdance.us/danceforearth1.htm

Vad gör man...

när man bubblar över av tacksamhet men ändå är livrädd för att förlora?

För det är bara på låtsas!

Jag gjorde det som var rätt,
men nu då...?
Nu pirrar det och det sliter och jag minns.
Det finns inte en chans att ta kontakt och kanske är det därför som det känns såhär...!
Det är inte på riktigt, det är bara ett minne nu. 

Det var en förväntan inför något nytt,
en annan värld.
Och varför kan jag inte låta mig förlora mig i det! Egentligen :-)
Det är ju bara på låtsas.

Jag är så fånig just nu....

men jag är ju bara 22 år så jag kanske får vara det, det får man väl jämt förresten :-P

Så därför kommer jag packa mina saker här i alpen ikväll med frustration över att inte ha en chans till kontakt och ett litet smajl fast med ett sting av smärta.

För det är ju bara på låtsas!


Så jäkla rädd...

...inför hösten. Det börjar kännas så på riktigt nu.
Har jag valt rätt väg, har jag tagit rätt beslut.
Varför lämnar jag det här hemma som känns så himla bra?
Varför?
Är det rätt?
Kommer jag någonsin hitta så fina vänner som jag har här?

Det är mycket tankar nu!

Insåg igår att jag måste börja packa idag. Ett lass går ner redan på torsdag.

Pirr i magen med en oroskänsla.

Skönt är det att S är hemma igen :-) Ett lugn har lagt sig alpstugan och huset har fått ro igen!

Nu ska jag dricka mitt kaffe och äta min gröt!

Njut av dagen!


Jag överlevde...

den här helgen. Och jag är tacksam över att få börja en ny vecka. En ny vecka med nya tag. Släpp mig inte, för allt vad du gör. Släpp mig inte. Det känns som att jag hänger i en sytråd och väger som en elefant. Igår tog jag bort och raderade, så att jag inte kan gå den vägen, så det inte ens finns ett val.

Ska åka till jobbet nu och sen blir det vårfest ikväll och så kommer S hem idag! Mys!

Ha en fin dag!

/E