Så går en dag

..sjukt frustrerande, 
  jag vill bara krypa ur mitt eget skinn,
  sätta av huvudet, 
  och försvinna.

...med ett sting av vemod, jo sannerligen känns det lite i hjärtat.

För det gick så fort,
jag hann med så lite,
men jag har upplevt så mycket.
 
Nu är det dags att sätta tänderna i nästa kapitel på denna sommar.

Ännu en dag av kvalificerat chillande,
börjar bli bra på det nu :-P
fast kroppen gör ont,
när allt släpper,
det är som hela våren och början av sommaren har slagit mig i huvudet,

läser,
packar,
springer,
umgås.

Idag kom regnet när jag sprang spåret,
det totalt öste ner,
men regnet är välkommet när det resulterar i ett varmt bad med en kopp the, en bra bok och tända ljus,
regnet bjuder på mys :-)

Somnade i soffan och sen tittade Nisan förbi och pratade,
vi låg i varsin soffa och ventilerade,
fint!
Det är något som kommer saknas enormt,
kan hon inte bli en ständig inventarie i Linkan?

Nu ska jag kila över till Helena efter attt ha plockat iordning här hemma för avfärd tidigt imorgon bitti.

Blir nog nån dag på landet och sen Linköping till helgen med Elin för att plocka ner lägenheten.

Inatt är det inte kärlek,
inte ikväll,
min älskade,

 nu spelar åtrån sitt manus,
 briljerar med sin skicklighet.

Dina tunga målmedvetna andetag smeker min glödheta hud och jag skälver under din tyngd.

Vrider mig i ditt grepp,

 outhärdlig njutning.

Naken i dina händer ber jag blottad om mer,

 tigger.

Ingen fråga om framtid,
bara ett enkelt,
desperat,

 nu,

törstar, 
svälter
och trånar, 


efter min perfektion, 

 inatt är det du.

 

Ja snart, snart är det ledigt.

Jag kan inte koppla av,
det är helt omöjligt,
igår blev jag ensam hemma,
fick smått panik,
ensam...

Vet att jag behöver det,
och alla verkar vara borta,
jobba eller ha annat för sig,
och här sitter jag,
efter ett glas vin, god onyttig mat och med en drink i handen,
med ett hjärta stort som en hel ocean.

Och jag vet det är hormonstorm,
jag vet,
hatar det,
men vet.  

Vet att jag måste bort,
men musiken smeker så skönt, 
måste lämna det här,
känner mig så splittrad,
av så mycket vilja,
så lite frid.
 
Uppraggad på jobbet idag,
jaha,
mitt framför chef och raggmannens fru och barn,
svin.

Så fult gjort,
så hemskt,
framför ögonen på henne,
jag skulle ha sparkat  väsentliga delar av honom om jag var hon,
allra helst när han trodde att jag och chefen var gifta och att lillskrutten var vår dotter,

Vad har du för rätt?
Vad ger dig rätten,
att ens snudda vid det som inte ens är inom ditt räckhåll?
Förbannad.

Drar till landet,
hoppas på luft,
om inte annat kroppsarbete,
det kanske släpper då...

Det måste släppa.

Ge mig nu:

...serveras med denna text,
   den är så slående, 
   oavsett om man kan prata med munnen eller inte. 

Hör mig! 

... jag allt!

Det går liksom inte att vara annat,
hans ögon,
hans röst, 
som mötte när jag ramlade hem från jobbet nu ikväll, 
Grrrr blandat med mums...

Ögon och örongodis :-P  





Lyssna bara:

Var finns du?
 
Jag söker förtvivlat,
 för jag vet att du är där,

förnuftet

Så nära,
 men så långt borta.

Vill finna tiden,
 springer, 
 
 jag rusar,
 hjärtat slår,
 så förbannat hårt,

längtan

Finner ingenting,
 går sönder,

kapitulerar

För mitt i allt finns du,
 du ser mig,
 du hör mig,
 du springer straxt bakom mig i mitt hjul,

 du omsluter mig,

hela mig.

...att man skulle gå sin första 6-hålsrunda en fin sommarkväll bara sådär!

En nysprungen och helt slut Emma tog sig runt, det här händer ju bara inte, jag skull ju bara bära :-P

Blev bjuden på frukost i Alpstugan imorse, och vilken frukost sen, baldersbröd, frukt, kaffe med mjölk och fin fint sällskap. 

Ett andra hem, 
två vänner, 
i en fin gemenskap, 
trygghet. 

Förmiddagen slutade på rygg på köksgolvet i alpen, 
prat om både det ena och det andra, 
oroliga tankar fick klädas i ord, 
lättnad, 
att ge och ta. 





Fick ensamtid att spendera i centrum medans jag väntade på att Daniel skulle komma från jobbet. Jag flanerade och åt finlunch på Biblos. 
Åkte hem och fick en timmes sömn innan Daniel väckte en lite sömning Emma och tog henne ut på äventyr i en välkänd Audi, kärt återseende.
Vi styrde vår kosa till systemet för inhandlning av födelsedagspresent till Ola som fyller år idag och kaffeköp. 

Med en take-away latte och en iste åkte vi till parken och satte oss och fikade vid vattnet på varsin plastpåse,
bara ett stenkast från där allt började,
då.






Många tankar, 
så många fler skratt,
så många ord,
att dela igen, 

att bygga något nytt, 
av något gammalt,
omskapa. 

Fann något fint, 
en skön känsla, 
och du klädde den i ord, 
på ett perfekt sätt. 

Och jag minns de första ord som du gav mig,
då,
för så länge sedan,
de värmer fortfarande mitt hjärta,
när jag inser att du talade sanning.

Frid.



  



Kvällen avslutades hemma hos Ola med kaffe och kakor på en solig baksida med kända och okända ansikten. 

Det är en trött Emma som säger godnatt, 
en Emma som längtar efter ledighet, 
kanske mest från sig själv, 
och de måsten som ringer i huvudet. 

Imorgon jobb, 
Cosmonova.....JA!



 

Du tar precis det du vill ha,
det du behöver,

överlevnad,

sen skjuter du mig enkelt ifrån dig,
reser dig och går,

en överenskommelse?

Du går din väg,
en väg som är smal och enkelriktad,
där finns inget utrymme,
det är inget konstigt med det,
det råder platsbrist.

Orden som sägs blir tomma,
de hänger i luften,

är det ömsesidigt?

orden blir ihåliga på vägen innan de når mig,
medens min känsla växer.

Du har din välbehövliga distans,
så nära,
men så långt bort,

självklart,
du klarar dig inte utan,
vem är du då.
vem skulle du vara?

Du har din distans,
jag har min tomhet.

Du tar vad du vill ha,
jag ger,
det enda som jag kan ge,

min makt?

det förgängliga,

oförmögen?

Men det jag vill säga,
det jag vill ge,
det viktiga,
alla de tusen stjärnor som jag vill visa dig,
mina tankar, 
det som är jag, 
det vänder du ryggen till. 

Distansen i din röst talar en sanning, 
en sanning du kanske inte själv känner, 
men jag vet, 
för det är samma kyla som får det svarta inuti mig att växa, 

för du tar vad du vill ha, 
vad du behöver, 

konsekvensen är min.  
 

Att fånga en liten del av en längtan,
att göra det vi förmår,
 för varandra,
små, små fragment av glädje.

Fånga det lilla.
 finnas till,
grip tag och njut,
njut det som är ditt.

En längtan i sig,
svår att definiera,
små, små steg utan garantier, 
för oss framåt.

En vandring på insidan,
 en smekning på utsidan,
du och jag,
och jag vill att du ska vandra med oss,
slut dig kring oss,
ge ditt beskydd,

det enda eviga.

För min sommar smakar du!