Lite bilder...
Tömde telefonen på lite bilder, bjuder på ett urval efter en fin helg i Stockholm :-) 
Semmelbak i Salakollektivet, Emma misslyckas ganska brutalt med kaffekokningen och Simon och Lovisa roddar silning av kaffet :-P
Simon får instruktioner av Andreas innan semmelbullarna ska bakas ut och Lovisa pluggar.
Emmas sovrum/vardagsrum assisterar som omklädningsrum inför Eriks skidpremiär. Rebecka och Emma VÄNTAR!! ;-)
Morgonpromenad med P3 och soluppgång :D
Världens vackraste vinter när solen skiner!
Vallaskogen påväg hem från Univeristetet.
Hedda förväntansfull inför stjärtlappsåkning :-)
Cattis och Hedda på gång ner för backen, veckans roligaste händelse :D
Paj, ett glas vitt och tända ljus
När den dagen kommer då du är intresserad av hur hennes tankar är målade, ja då finns hon här.
Den dagen du förmår dig se utanför din egen värld av kal perfektionism, då dansar hon för dig.
Ett hämmat liv står i kontrast till hennes brinnande inre.
Men när du gång på gång sluter dina ögon,
demonstrativt vänds ansiktet bort i en genomtänkt handling,
ja då måste hon gå.
För hon vet,
hon kommer för nära,
allt för nära,
och allt annat bleknar för henne,
smälter likt is en vårdag.
Först av allt bleknar hon själv,
som en skugga rör hon sig i en drömvärld som är nästintill verklig i hennes fantasi,
hon är onåbar i din regi,
sanningen är den att du inte längre skriver hennes manus.
Hon håller för öronen,
stänger ute ljuden från era röster,
för varje ord påminner henne om det oundvikliga,
- Hennes vackra värde, allt det hon förtjänar, men inte får.
Det växer i henne,
det gör henne stark,
- det gör henne kall och skoningslös, men hon är tyst en liten, liten stund till.
Söker dig,
för där får jag andas ut,
i hans nåd faller jag,
där får jag andas ut.
Andersson Wij
Du har din frihet i ett andetag
Hon tror på lögnen ännu en gång,
hon hör den så tydligt och orden skär genom ett vakuum som kallas hopp,
hon står rakryggad för att strax därefter bli golvad av en sanning.
Din sanning,
som du aldrig trott på själv,
som du gömmer så väl,
men som blir synlig i en kristallklar spegling av dina handlingar.
Allt det du inte säger,
det ser hon så klart,
alltför klart.
Sanningen manifesterar alltid sig själv,
helt utan din hjälp står den där,
när ska du förstå?
Hon har utkämpat ett krig för länge nu,
en strid mot det stora svarta,
det som är ihåligt och kallt,
ja, allt det hårda som fyller ditt inre.
För där står hon kapitulerad på såriga knän,
med sina blodiga knytnävar slår hon mot ditt bröst,
likt en ensam soldat med det kalla stålet mot tinningen vet hon att det är över nu.
Hon är stark,
så förbannat stark,
för stark för sitt eget bästa,
och hon slåss med sina vapen.
För värst är inte den fysiska smärtan,
den smärtan orsakad av gruset som gräver sig in i de öppna såren,
Nej, den är nära på konkret befriande,
när ilskan och maktlösheten i hennes bröst för länge sedan förstört hennes smärtgräns.
Hon har svalt så länge nu,
allt för att upprätthålla den fasad du accepterar,
men hon exploderar snart,
då finns du inte längre kvar,
för vem vågar stå kvar när känslan brinner?
Då kan du andas och hon kan leva.
Du har din frihet i ett andetag om du bara uttalar orden.
Vilken kväll...
...det blev!
Efter lite förfest hemma hos Linda gav vi oss iväg till Kårallen för vår första BVG-sittning tillsammans med PA och POLKAND. Sena var vi och ramlade in sist av alla men vad gör väl det :-P
EN sjukt rolig sittning med hur skumma och sköna människor som helst.
Efter många turer fram och tillbaka knatade vi iväg till Linda igen för mellanfest,
påvägen hem blev det linbaneåkning, marscherande, och militärjogg!
Påvägen hoppade Emmas kedja och den ville inte riktigt hoppa på igen,
men efter lite meck och lite Andreashjälp på telefonen så fick vi på den :-)
Väl hemma gav vi oss ikast med livets djupa frågor och tömde Lindas barförråd.
Självklart började vi jämföra muskler och stryka ;-)
Linda visade Ammie och mig alla lumpenövningar som hon gjort,
och vi var ju bara tvugna att prova.
Sjukt roligt!
Sen gav vi oss iväg till HG men fastnade i kön,
som vanligt ;-)
Påväg hem hörde jag helt plötsligt nån skrika Emma,
och då stod Joel och finaste Elin där,
woohhooo det blev nattamat på donken innan en kall hemfärd.
Sjukt rolig kväll! 
Idag har jag städat lägenheten och ska ge mig iväg och träna.
Ikväll blir det kyrka och sen Jane Austenmys med Lovisa och Isabelle!
Adjöken!
Skönaste stunden på dagen...
Den här dagen kan bara beskrivas med ett ord och det är SOL!
Fastnade vid köksbordet imorse och lät solen värma mitt ansikte med kaffekoppen i handen.
NJUTNING!
Efter föreläsningen idag intog Anna och jag balkongen med termobyxor och sovsäck!
Pluggade men pratade viktigheter.
Så roligt med någon som står ut med mina knäppa upptåg :-)
Kaffe och lunch i solen, kändes som rena afterskin fast med Bo kaspers! 
Efter plugg blev det skidåkning med Simon i ett vackert linköping som bjöd på vacker solnedgång.
Vi höll ganska bra tempo och jag var rejält slut när jag tillslut landade hemma.
Vill ju bara påpeka att jag nu cyklat med skidorna...haha vilket äventyr!
Nu är frågan om man ska ta kväll eller kvista över till grabbarna och spela CS.
Svårt beslut!?!? 
Godbaj!
Nu...
...är hon bara trött och vill ingenting,
allt som ska läsas och har lästs känns bara rörigt,
det känns som hon dras åt olika håll,
vilja och förnuft sliter,
Hon åker och tränar och sen blir det pysslegrupp ;-)
Citat Josefin, när hon försökte få med Emma på pilgrimsvandring: Men Emma det är träning, tänk på det, du får GÅ massor, det är ju JÄTTEBRA, passar dig perfekt!
Vissa vet vilka trådar dom ska dra i för att få mig att göra saker :D
Slänga...
sopor endast iklädd trosor och linne det är wild and crazy ;-)
Lite som att en sten...
lyftes från hjärtat när dörren öppnades.
Är så glad för det här :-)
TACKTACKTACK!
Och appropå det...
Ewa om du läser...lämna en kommentar så jag hittar tillbaka till din blogg,
jag har tappat bort dig i cybervärlden :-(
Det hände igen...
...jag läste och tyckte att det var intressant,
räknade sidorna och insåg att det inte är så många kvar,
blev nästan lite ledsen ;-)
Jag ÄR sjuk! :-P
Skidstrumpor och äpple...det är kallt i lägenheten...finns liksom inget mellanläge!
Uppdatering
Bjuder på en bild från mina morgonpromenader:
Såhär fint kan det vara,
men snön kan faktiskt få försvinna nu,
så jag kan få börja glida omkring i mina gympisar.
Fast det blir svårt med skidåkningen,
fast å andra sidan har det gått asdåligt de tre sista gångerna jag har varit ute så...
Jag gör ju faktiskt annat än prommar och åker skidor!
Fredagen började med plugg tillsammans med Anna och fortsatte med ett intensivpass med Lovisa.
Vi fick middag hemma hos Andreas och Simon och vi fortsatte till kyrkan för andrum,
kvällen slutde nerklämd i soffan tillsammans med hela gänget tittandes på film.
Lördagen blev en på-stan-dag och jag fikade tillsammans med Evelina nere på Waynes,
kvällen spenderades hos Lovisa tittandes på melodifestivalen och annat smått och gott,
typ SOLSIDAN som är det bästa som hänt på länge.
Söndagen började med gudstjänst och lunch hemma i kollektivet,
Andreas och jag åkte skidor,
sen blev det kärt återsende när Erik hade kommit hem och söndagen slutade fint med the, choklad och damernas detektivbyrå tillsammans med grabbsen och Lovisa!
Och idag har jag, håll i dig nu, pluggat och läst från kockan 14.00 till 17.30 och jag ville inte ens sluta,
det var intressant, jäkligt skön känsla!
Hann med ett träningspass nu ikväll också, det var skönt.
Nu är det dags att sova,
det är en trött Emma som har satt i sig några russin och en kopp the.
Imorgon är jag ledig men ska försöka hinna med lite läsning och fördjupningsuppgifter,
en tur på stan,
skidåkning och middag med Andreas,
och min nya aktivitet, GOSPELKÖR i frälsis.
(ja det är sant)
Godnatt!
Torsdagsmys
Ikväll blev det film med Andreas och Josefin,
två finingar i en soffa och en bra film,
slängde ihop en sockerkaka som blev allt annat än husmorsbra ;-)
Den ville liksom bara inte!
Men den smakade inte dåligt iallafall!
=)
och jag säger bara While I'm waiting....
och jag ska försöka,
det är så nära nu.
Rädd men ändå så trygg.
Dagens namn är Beata :-)
Frihet
Orden flyr från oss när dagen gryr,
natten vi delat bjuder farväl,
och vi ser inte längre varandra när ljuset smyger sig på.
Jag trevar efter din hand in i det sista,
med brinnande hopp om att du ska ta den och föra mig tillbaka.
Hon går så sakta hon kan.
Det finns inga ord kvar längre,
bara en ekande tystnad som fyller vårt inre med is,
och vi delar det det enda gemensamma vi har,
- tomheten och hoppet.
Allt det andra har du gett henne och jag står tomhänt.
Ensamheten binder två själar till varandra,
binder dem så hårt att hon betvivlar om hon någonsin kommer gå fri?
Men hon känner små fläktar av frisk luft som letar sig in i hjärtat och ger henne chans att andas.
Hon är arg,
hon är ledsen,
men framförallt är hon stridslysten.
