Frihet
Orden flyr från oss när dagen gryr,
natten vi delat bjuder farväl,
och vi ser inte längre varandra när ljuset smyger sig på.
Jag trevar efter din hand in i det sista,
med brinnande hopp om att du ska ta den och föra mig tillbaka.
Hon går så sakta hon kan.
Det finns inga ord kvar längre,
bara en ekande tystnad som fyller vårt inre med is,
och vi delar det det enda gemensamma vi har,
- tomheten och hoppet.
Allt det andra har du gett henne och jag står tomhänt.
Ensamheten binder två själar till varandra,
binder dem så hårt att hon betvivlar om hon någonsin kommer gå fri?
Men hon känner små fläktar av frisk luft som letar sig in i hjärtat och ger henne chans att andas.
Hon är arg,
hon är ledsen,
men framförallt är hon stridslysten.
Kommentarer
Trackback
