killer on the road...

image171

Lyssnade på Oh Laura och hennes killer on the road, tänkte på J:s och min resa till los canarios.

:-)

Italien i sommar, haha J är ju där nu, jag undrar hur det blir! Jag känner vibbar av att det kommer bli kanoners!

Ha en fin dag vänner och trevlig valborg!

Jag har till och med skrivit ett valborgstal!

Adjöken från en Emma med siktet inställt!

image172
Blekfisar!

I solen på balkongen

...när jag slutar planera allt jag ska göra till 110% så hinner jag mer. Sov sött till klockan 9 imorse och drog mig sedan upp till frukostbordet. Svartvinbärsfil med S hemgjorda musli. Jag är så fånig men när jag är ledig vill jag inte äta gröt, jag vill liksom fira att det inte är en vanlig morgon eller nåt!

En kaffe i handen och datorn på frukostbordet, så började jakten på en lägnehet. Och när jag satt där så plingade det till i mailkorgen och jag fick ett erbjudande om en lägenhet. Kanske inte den jag ska bo i men jag fick hoppet tillbaka och det räckte!

Ringde J och rådfrågade. Avvaktar, fick nys om lite andra erbjudanden som kommer nästa vecka, ev billigare och mer centralt! 

Nog är det spännande!

Gick och handlade till valborgsfirandet imorgon så att dte är klart, för imorgon är dte ju jobb som gäller. Ska snart åka iväg till jobbet  nu och jobba kväll. Det  har  varit en sån skön dag, solen och värmen smälter isen inuti kroppen. Och då är det ganska lätt att koppla bort byggljuden och fokuser på dom ljust ljust gröna bladen som precis slagit ut vid vår balkong. 

Plockade några gullvivor och några andra obestämbara blommor på vägen hem från centrum. Jag känner lukten igen. Jag kan känna blommorna dofta och framförallt jag ser dom och det pirrar i kroppen. 

Igår när jag gick för att möta S vid slottet promenerade jag längs viken och det doftade vår! Tog en sväng förbi kyrkan sen där R, S, M, J, P och L repade inför gudstjänsten på torsdag. Satt och lyssnade en stund och kände mig hemma. Nu kan jag tveka om jag valt rätt men jag litar på känslan som fyllde mig då, den där lördagskvällen. 

Nu ska jag och lilltjejen ha ensam myskväll! 

Tack!

 

home of the brave


Jag lever!

Hade helt glömt bort hur det här kändes, jag minns precis hur jag satt på bussen från Rudbeck med MD:n i öronen och totalt bara lät musiken uppfylla hela min kropp.

Blodet rusade,
benen pirrade,
magen knöt sig på ett skönt sätt
och jag längtade, längtade så.
 
Längtade efter kärlek och trodde att det var det min kropp längtade efter,
jag uppfylldes av livet självt!

Jag fick den största kärleken av alla!

Tacksam.

Igår när jag och R var på stinsen så hörde jag musiken igen...och sakta kom känslorna tillbaka, det bubblade och jag mindes solen mot mitt ansikte.



Nu laddar jag podden och ska ge mig ut längs Edsviken!

Idag

Idag satte du dig brevid mig,
du kom fram till mig,
och du sökte min blick.

Du talade till mig, för du pratar inte, du talar.

Du frågade med ord, inte bara med ögonen.

Men du tog inte i mig.

Självklart rör jag vid dig. Vi är olika.

Vi sjunger samma sånger, vi tillber samma Gud, vi gråter tillsammans men vi kan inte prata med varandra.

Är inte det lustigt?


Afterwork

i fredags var det dags för afterwork igen! Vi får nu sluta kalla det för afterwork, eller vi träffas ju efter jobbet men ungefär där tar väl likheten slut ;-)
Det var tre tappra själar som pallrade sig iväg till alpstugan efter en hård arbetsdag på sofielund efter att ha kollat in nya centrum som bara ploppat upp från ingen stans :-)

Med tre lådor mat och två flaskor vin pös vi ner i kökssoffan och började prata om livets viktigheter. Och vi fortsatte i ungefär 6 timmar! Ack så trevligt vi hade det!

Tungt var det dock morgonen efter, städdag....! Efter en ipren och en flaska vatten och två timmars sömn till pallrade jag mig upp och gjorde kaffe och satte mig brevid S som krattade i våran trädgård. sen hjälpte jag faktiskt till en del.

image167
 kameran är omåttligt populär

image168
E vill va med på kort, hon vet inte bara om det ännu

image169
C också!
image170
Såhär mycket av mig fastnade på bild....hm undrar om det beror på fotografens tillstånd månne!

Slaget


Jag höjer handen och slaget hänger där i luften,
fingrarna hårt knutna,
så hårt att dom darrar. 

Hela min kropp skakar. 
Jag vill slå, 
slå dig. 
Slå sönder din fasad,
för att få se dig. 

Jag längtar efter dina tårar,  
längtar efter din smärta.
 
Det är nära men hon är inte nöjd, 
hennes smärta är fortfarande större, 
hennes smärta är fortfarande hungrig. 

Min smärta är fortfarande störst. 


 

En näve näring

Det är tungt nu och jag är svag, liten och svag.

En ledsen söndag, full av besvikelse men med ett bättre slut än början.

Jag övar mig på att må dåligt,
tillåta mig,
det är inte så lätt,
hjälp mig att bromsa.

Jag behöver gräva, vända, vrida och få råd.

Älskade hjälp mig bromsa.

En fin spelning i lördags på diselverkstaden. Nina och Stefan är så vackert vanliga så att det gör ont! Jag ryser!



Gud, jag saknar.
Är ensam och saknar.
Allt det som jag sprungit ifrån,
allt de som jag inte ens velat ta i med tång kommer nu.

Vill säga ett stort grattis till söttjejen som fyller år idag! <3

En bra början...

...på en helg var ju att få en totalrenovering på kvällskvisten på Scandic nere i centrum . Efter en dag på förskolan blev det vin och kebab i personalrummet tillsammans med härliga kollegor. Sen drog vi oss ner till centrum för en kväll på Spa!
Och vilken kväll det blev, lite smålulliga ramlar vi in på hotellet och ikläder oss vita morgonrockar och tofflor. Vi får body scrub och ansiktsbehandlingar. Mumma för själen och kroppen!
Nu sitter jag som en mjuk hösäck i soffan, tagit ett glas vin och smaskat lite på några kakor som S bakat. Jag har så dålig karaktär. Men goda var dom. Får väl ta en promenad imorgon bitti längs sjönnen!

Nu fattas bara någon att krypa ner brevid och va mjuk med. Huden är len som på en bäbis.

Var sak har sin tid!

Jag ska gå och lägga mig nu för jag känner mig lite ensam och rastlös så det är lika bra att krypa till sängs och mysa med björne som är mitt trogna sällskap.

Kram från en tjej med obalans i hyn ;-)

Brev till en okänd:


Jag hoppas du ser mig den dagen.

Jag vet att jag kommmer vara en av många,
min självkänsla  låg omgiven av vackra människor.

Se mig, du som ser mig för den jag är innanför.

Se mig du, som känner mina tankar, som delar min fruktan, min ångest och rädsla.


Jag hoppas du ser mig,

du som ser mig för den jag är,

för den som jag inte alltid förstår att jag är.


Tala till mig du som ser att jag är vacker.

Tala med mig du som ser mina blonda hårtestar och blåa ögon.

Byt dina ord med mig, du som ser den jag känner.


Se mig,
du som ser glädjen som sjuder inom mig.

Tala till mig,
du som ser det glittrande i mina ögon.

Håll mig,
du som ser djupet och vidden.


Håll mig och släpp mig aldrig.




Målning av EVA BIRATH http://www.redhill.se/evasbilder.html

Stannar upp

Min blick dras till dina ögon.
För att få en skymt av det som en gång fanns. 
Det svindlar till i magen när jag låter tankarna fara iväg,
till dagar när dina mötte mina och du kände varje centimeter. 


Det finns inget som är sig likt, inte jag och inte du. 
Annat yttre och kanske annat inre. 


Förståelse och insikt smärtar,
jag låter det komma. 
Jag klarar det, jag vet. 


Visshet och nåd.


En liten del av mig kommer alltid vara ledsen. 
En liten del kommer alltid sakna, 
kommer alltid söka. 


 
 



Skölj över mig,
dränk mig i din kärlek,
låt mig få bada i din nåd.