Föreläsningstankar...


Rensade mitt block igår, i flykten från kurskompendiet och texterna som skulle läsas.

Underskön?
Otröstlig!

Man behöver ju faktiskt utmana sina elver, eller hur?

Mamma,
Pappa,
Barn,
Hetronormativitet.

- Hon är luften i mina lungor.
- Hon är mina lungor!

Tacksamhet, accepterande och förtröstan.

Kanperi knaperi knus....

Vränga och tystnad.

Johanna och Job.

Det är som att allt är öppet, som att alla dörrar är öppna och du har tagit steget in.

Ja ibland funderar jag på vad jag studerar för något :-P Dock var detta en av de bästa föreläsningar jag varit på. :-)




Ett år sedan detta var verklighet


Sanning vid ett köksbord...

...jag kan inte både äta upp kakan och ha den kvar.
Jag måste välja och just nu vet jag inte.
Hur ska jag veta.

Om man inte vet,
får man prova då?

Chokladkakan eller morotskakan?

Jag vet inte.

Så ställer jag mig frågan om igen...

Helgen började med att jag cyklade hem i solen från campus och hösten/vintern visade sig från den bästa sidan. Jag mös ner i soffan efter att fått den där rastlösa känslan i bröstet. Drog igenom alla avsnitt av Himlen kan vänta. En dokumentär om människor som fått diagnoser på obotliga sjukdomar mitt i livet. Det var så skönt att bara falla ner i deras kamp och tårarna rann och leenden sprack upp om vartannat. Alla avsnitten ligger på SVT play, se dom!

Lovisa kom och vi käkade middag och pratade viktigheter. Härligt att få känna samförstånd och samhörighet utan gränser. Vi lagade wok och sen gav vi oss iväg till domkyrkan som var öppen nattkyrka. Vi firade gudstjänst i en kall bister Linköpingskväll och det var mäktigt. Enkelheten och ekot satte ribban.
Vi drog vidare sedan och fikade. En trevlig kväll helt enkelt blev det.

Lördagen kantades av velighet och feghet. Jag tog mig ut på stan och lämnade tillbaka mina skor som gått sönder och tillslut hamnade jag på trädgårdsföreningens julmarknad. Musik, pepparkakor och glögg, mums! Gick ganska frusen hem och kröp ner i soffan igen och pluggade. Det övergick sedan i Vännertittande.
Kvällen fortsatte sedan hemma hos Joel med tvspel och spetsad glögg. VI drog vidare till HG.

Hittade en manchesterkeps och två glada ögon i ena hörnet av drinkbaren. Under natten diskuterades ungefär allt, från jordgubbsland till döden och hemmagjord lingonsylt. Känner mig lite hemma faktiskt. Tvillinglägenheten som är som ett museeum fullt med spännande prylar. kan bara gå omkring och strosa och titta, läsa lite här, kika.
Femenistisk föreläsning kl. 08.00 efter ca tre timmars sömn och efter tvingad uppgång blev det frukost i lila overall, gårdagens t-shirt och rödsprängda ögon. Kaffe, gröt och kokt ägg det är inte illa och utsikten med småfåglarna i trädet utanför och små små snöflingor dalandes är svårslaget. 

Men det är bara frågetecken och en sanning glasklar men långt borta.

Joel och jag cyklade sedan med minimal ansträgning till kyrkan och gick på gudstjänst. 

Nu nytränad och helt slut! Diska och sen sova, prom med Jossan imorgon, yey!

 

Vad har hänt sen sist?

Jossans julmusik har smittat av sig och jag sitter och lyssnar på julkörer...och har en varm känsla i magen blandad med några fjärilar.

Det var ett tag sedan det uppdaterdes här.

Några snöflingor har landat på asfalten i Linköping men snabbt smultit bort. Jag och norrlänningen studsade av glädje medans de andra svor över halka. Jag vill ha snö, massor av snö och pulka. 

Fick en försmak av advent och jul förra fredagen när Helena kom på finbesök från Lund. I väskan hade hon en flaska glögg och franska småkakor. Vi mumsade och drack och fröjdades. Vi fick sedan besök av både Elin och Sebastian, så lite gitarrklinkande och sång bled det! :-)


 

Lördagen spenderades på stan och sedan filmeftermiddag med Gardell vår evige följeslagare. 
Sedan tror jag vi upplevde den knasigaste Linköpingskvällen/natten på länge. Den innehöll vin och drinkar hos Cilia. Lottning var vi skulle gå ut, kalla cykelturer och vinhävning på förskolegungorna utanför HG. Jag förvandlades under kvällen till både Kajsa Kavat och ett litet lärartroll och kvällen avslutades i en tvillinglägenhet till min och Elins. Roligare upplevelser får man leta efter :-) Smörknivevisning och täljbalkong, ja vad mer begär man :-) 

Sen att jag tappade bort min mobil och jag och Helena fick cykla en extra vända till Ryd i natten, ja vad är väl det. :-P Vi nyktrade ju till i allafall! Garanterat! Att vi inte blev tagna för inbrottstjuvar när vi bankade på balkongdörrar, ja du!

Vaknade på söndagen och tänkte HARRE HARRE GUUD! Och vad vi garvade, det kan ju inte vara sant! Detta händer bara i Linkan! Kanske i Lund :-P 

Mobilen återfanns i tvillinglägenheten under måndagen och återficks idag :-) Den torra dryga förvandlades till en manchesterkeps med glittrande ögon och klingande östgötska! 

Jag är Ellenhög, fylld med energi efter en kanonträff med mycket hjärta och många skratt.  

Ska ta tag i kurslitteraturen nu! Sen är det prom med Jossan imorgonbitti! Yey!


 Åh nu kom Bered en vägför Herran :D EEELLLIIINNN kom hem nuuuu! Och sjung! Det är Elins och min partylåt som vi skrålat cyklandes till Ryd, party party, men vi sjunger den bra i stämmor!


Smidigt :D Finkänsliga fingertoppar!

Pluggar faktiskt också, och blev godkänd på delkursen som vi avslutade förra veckan, yey några poäng till!

men hur hamnade...

...jag här?

Hur hamnade jag i den här situationen?
Ärligt talat så vet jag inte, riktigt.

Nu är det dags att cykla till plugget efter en natt hos Elin med vänner och god mat och massage :-)

Ikväll kommer Helena :D Yey!

Vilken dag

Efter en promenad längs strandpromenaden cyklade jag upp till skolan och möte upp Joel och Elin. Tentan hämtades ut och ett litet leende sprack upp. Visst blir man stolt när Ann-Sofi klappar en på axeln och säger - Riktigt bra jobbat tjejer! Vi passade på att ge tusenfalt tillbaka...hon är verkligen värd det :-)
Och ett VG på på PA1 tentan gör ju att det känns lite lättare att ta tag i TVÄS 1:an nu! Klassen återförenas sen fick vi reda på idag :-)

Jobbat på i skolan med gruppen. Jag, joel och prästkragen har dramatiserat och kanske inte gjort så mycket mer nytta. Men vi glider lite nu. Och så kanske det får vara.

Träffade Jossan som svarade på alla mina tvivel angående vårens projekt med ensamstående föräldrar. Där sattes motorn igång och vi försöker. Hjärtat klappade och jag kände. Ja det gör mig glad. Att jag kände! Hur häftigt är inte det...och vi kan, javisst kan vi! vi kan allt vi förmår!

Sen har det varit träning med Elin och vi bokade in myskväll på torsdag för att faktiskt umgås med varandra bara vi. Tror vi behöver lite ensamtid också.

Det regnade så sjukt mycket idag när jag cyklade hem från campus...och blåste värsta kastvindarna...så när jag precis bromsar in inför ett övergångsställe kommer en lastbil, kör rakt genom pölen och där var en stor våg över både mig och spanjoren brevid mig...HAAARRREEEE GUD vad vatten! Vi var genomblöta, totalt...jag kunde inte göra annat än att skratta, vi var ju redan så fruktansvärt blöta så vad gjorde det egentligen...och det var ganska skönt att inte bli arg utan bara skratta istället. Berodde nog på att Emma var påväg hem och inte till skolan :-)

Sov gott därute!!!

Vill...

En text från förra veckan sitter kvar i mitt huvud:

Vår djupaste rädsla är inte att vi är otillräckliga.
Vår djupaste rädsla är att vi är kraftfulla bakom allt förnuft.
det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss.
Vi frågar oss själva - Vem är jag att vara lysande, härlig, talangfull och fantastisk?
Faktiskt - Vem är du att vara allt det?
Du är ett barn av Gud.
Att du spelar liten gör inte världen bättre.
det finns ingenting upplyst över att krypma för att andra inte ska känna sig osäkrai din närhet.
Vi är födda att visa Gud härligheten som finns i oss inom oss.
Den finns inte bara i några av oss - den finns i oss alla.
Och när vi låter vårt ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.
När vi blir fria från vår egen rädsla, befriar vi vår närvaro automatiskt andra omkring oss.

Ur ett tal till nationen av Nelson Mandela.

En annan tanke vägrar också lämna min hjärna...
Till våren kanske...
Starta upp avlastning för ensamstående föräldrar genom att ta hand om deras barn några timmar.
Kanske bara tid för en kaffe, en stund på en madrass med lite lugn musik eller bara tid att gå och klippa sig.
För hur viktig är inte egentiden? Vi är ingenting utan egentiden, ingenting.

Tankar som får växa...
Fast jag tror jag har facit i handen.

Tryckte verkligen ner mig själv i skorna i helgen, ännu en gång så långt ner. Varför, varför och åter varför?
Jag tappar förtroendet  och jag tappar självkänslan.

Joel, Elin och jag var och lyssnade på Olle Carlsson nu på eftermiddagen. Vi sänkte medleåldern med jag 30 år kanske...men han är otrolig även om jag kanske inte tyckte att han fick fram sitt budskap på bästa sätt, så som jag har hört honom förut. Men bara hans röst, hållning och ord gör att jag känner hopp.





Några smakprov från en fredagskväll som började som en "en lugn öl på HG"
som blev en middag hos Elin med St Inez!

Vila mitt trötta hjärta där får.

Panflöjt utanför mitt fönster



Det spelas panflöjt utanför mitt fönster. Mio min mio....

Jul,
Hemma,
Röda duken,
Vita ljus och mossa,
Varmt men ändå kallt.
Silvriga bestick,
Julbröd,
Känsla,
Svår att definiera,
Värme,
Ensamhet,

När?
Jag?
Om?

Tresamhet

Viska takten i mitt öra och håll handen runt min midja.
Håll mig i din starka hand.
För mig framåt och jag ler mot dig och ger ditt mitt liv.

sol, hav, himmel, varma klippor.

Ja allt är ett!

Allt är plötsligt så klart, så begripligt. 

Dansa med mig, för mig.

Jag tror jag fick tillbaka mitt liv på ett sätt igår,
tillbaka makten.
En vilja att faktiskt inte lura mig själv.

Föll igårkväll.
Gick ner i trapphuset för att inte synas,
grät några tårar,
vände och sa att nu är det nog,
hjälp mig nu.
Nu vill jag.
Nu definierar jag det här som vi startade,
och jag är klar.

Tillbaka till en varm lägenhet,
med två vänner,
jo jag får nog kalla er det nu.
Mat och prat.
Jag tinar.

Pratade en snabbis med en vän från hemma.
Och att känna att jag kan hjälpa,
på så långt avstånd.
Se ett liv komma tillbaka,
 isen sakta smälta,
ja det är en nåd att få uppleva.

En annorlunda kväll i Missionskyrkan med Anders Carlgren från fryshuset.
En rättframhet,
utan ursäkter,
utan utsmyckning.
En ärlighet som talade rakt in i mig.

Och jag är så tacksam,
förses,
dörrar öppnas,
och jag påminner mig själv om att du formar,
ge mig lite till,
jag är nyfiken.

Kom hem med en känsla och visshet om att det räcker att vara Emma,
och det är den bästa känslan.


illusion



Gick ner en kvart tidigare,
väntade
och där var du.
Kikade i smyg,
på en illusion
som inte finns.

 

Tirriterad

Jag blir så trött,
kanske rentav uppgiven.
För jag gör det gång på gång.
det läskiga är att jag blir liksom säkrare för varje gång.
Tror att jag själv har rätt,
fast jag egentligen bara har fel,
åt helvete fel.

Och nu gör jag bort mig,
sumpar allt och inget.
Kontroll, jag vill veta och ha kontroll.



Höstmys!



En skön helg på landet med sol, frost, mousserande och god mat.



Skapade lite höstmys hemma i lägenheten med resterna från avverkningen vid källardörren. Lagom till att elin stack in huvudet genom dörren och vi kraschade i sängen och låg och pratade sent. Tog mig ändå upp nu imorse och gick längs Stångån, skönt! Nu vankas frukost och sen börjar faktiskt plugget på riktigt idag.

Önskar alla en fin vecka!