Åter i Norrköping
Måndag i Norrköping, :-)
Fin helg i bagaget!
Med ett hjärta som glöder...
Ett hettande avtryck på hennes ben,
med en form av din hand,
hon kan inte säga om det är beständigt eller om känslan förleder insidan,
för hon betraktade dig i hemlighet,
på avstånd såg hon din käklinje röra sig när leendet bröt fram och rörelsen spred glitter till dina ögon,
värmen tog över hennes inre,
och hon kom allt för nära.
Hon ser din hand,
ljus hud i en kontrast till mörkret som omsluter er,
den landar så fint och så nära,
allt för nära.
Känslan är bekant men brännande farlig,
viljan att beröra är stark,
men att röra vid dig vore att förlora sig i en känsla hon inte kan garantera,
samtidigt försöker hon spela ett spel utan regler,
men lyckas dåligt.
Hon älskar dig och du vet det,
allt för väl,
trots att hon håller sig på ett behagligt avstånd så vet du,
att hon har dig närmast hjärtat.
Men var du har ditt hjärta,
det är en sanningen som bara hon i det fördolda vet,
men så ofta slår undan.
För alla skuggor som ni delat in till gryningen,
i en skymt av ett inre,
som är en faktisk spegelbild av en själ,
det går inte att ta farväl av utan att lämna
Och skuggan når henne,
får hennes inre att blekna och ingenting är längre självklart.
Kvar står hon med en tvådelad själ,
med framtiden i sin hand,
och en skatt som väntar tålmodigt,
en skatt som hon inte vågar greppa i rädslan för att göra fel.
Där står hon, ensam,
med ett hjärta som glöder,
men som inte kan förlora sig.
Kärlek vid första ögonkastet
...var det med mina nya fina muggar!
Snåla jag tänkte först att jag inte behöver några nya muggar till mitt ganska så fulla kök, men så vände jag på kopparna och vad står det där om inte EMMA!
Jag behöver inte ens säga det, jag köpte dom.
Spenderarbyxorna är på :-)
Kaffe och plugg,
sen blir det träning!
Tanken mot känslan
Du tittar med övetygande blick och säger mig, att det är i allt det svåra som människan blir stark,
du bedyrar,
att det är efter de allra svagaste stunderna som en människa går rakryggad ut på andra sidan.
Jag ser inte andra sidan,
sedan igår ser jag ingenting,
för allt är som en dimma,
och det enda som kan kallas klart är ett knivskarpt tryck över bröstet.
Och jag tänker helvete,
jävla helvete,
jag väser fram orden i en ensamhet,
för all kraft är slut,
vägen finns inte längre.
Jag har lagt känslorna på is så länge nu,
en sorg,
all ilska,
och all förbannad vilja.
Och det sliter när det släpper taget,
när andningen inte längre går att kontrollera,
när varma salta tårar droppar mot tyget,
när knytnävar krampaktigt landar mot det mjuka.
Tanken mot känslan, så oresonabelt.
Och kraften måste få ta slut,
den rinner sakta ur mig,
och det är rött, varmt och kladdigt,
sakta droppar det ner mot en sanningen som hånler mot mig genom en avbild av det som är ni.
I allt detta är du mitt hopp och min framtid,
och för varje droppe är jag ett steg närmre,
men,
omslut mig inatt och värm det kalla, jag ber.
Nyanser
SVART
VITT
AV
eller
PÅ
Det är tid att lära sig nyanserna.
Frukost på...
..balkongen i November hör kanske inte till vanligheterna men det var precis vad denna förmiddag bjöd på.
Strålande sol och varmt i hörnet på balkongen.
Men lite snopet var det eftersom jag laddat hela veckan efter att få städa lägenheten och i smyg adventspynta eftersom jag åker bort på fredag.
Och det mörker som varit den här veckan lockar verkligen till julkänsla.
Jag tog iallafall tag i städandet och jag fixade badkaret, sjukt stolt är jag! Nu behöver jag inte ha simbassäng längre på golvet :-)
Och utemöblerna fick efter frukosten flytta upp på vinden.
Adventsljustake, ängel och mossan åkte också fram.
Och självklart fynden från rensningen på landet. Fick hejda mig så jag inte skenade iväg och slängde upp alla tomtar också :-P
Nu kan adventstiden börja och jag längtar efter julsånger och glögg, pepparkakor och brie!
Andreas kikade in på eftermiddagen och hittade en ganska trött Emma i badrummet, han fick sällskapa med mig medans jag satte på mig ett ansikte och lite kläder.
Sen cyklade vi ner till stan för lördagsfika på Espresso House med Elin och Lovisa.
Där drack vi kaffe, åt gott och pratade bort några timmar medens mörkret la sig utanför.
Kvällen bjöd på pizza bakad av Josef och Transformers tvåan på TV.
Trodde inte att det skulle kännas så starkt,
men visshet är bättre än ovisshet,
förstår att jag inte är stark,
är stark i min ensamhet med min distans,
men svag i din närhet,
jag bär på mina hemligheter och du kan inget se,
och jag vill tro att det är bäst så,
men du vet att jag tvivlar,
för du bleknar så långsamt.
Gårdagskvällen blev jättelyckad :-)
Att gå på HG.s toalett med två stora kartonger, en Emma och en Elin höll på att sluta i skrattkramp, okända ansikten från en gammal orkester, platt fall i trappor och okända män i nattens mörker som ropar ens namn ;-) Vilken kväll och visst har jag saknat Linköpings nattliga äventyr!
Elin och Emma håller på att kissa på sig på toaletten :D
Elin tar ut pengar i sitt rymdskepp
Elin har knölat ner sig!
Skrattkaos!
Var bra...
...på lagom ikväll :D
Nationalteatern
Du skulle aldrig se, aldrig höra samma toner och aldrig minnas det som jag minns.
Men jag ryser, för det är jag och det är mitt.
Det kan du aldrig ta ifrån mig, aldrig.
Det är fredag...
Och det är verkligen FREDAG, sådär fredag "jag har faktiskt jobbat hela veckan" fredag, och det gör mig glad.
Provar kläder inför kvällens flygplanskupp, Andreas och Sandra ska firas på HG ikväll och dom tre partypinglorna kommer anlända som flygplan till alientemat...hmmm klockren tanke där!
SÅ sjukt snygga flygplan :-)
Nu har jag precis strukit pressveck på kaptensbyxorna, velat fram och tillbaka, landat i att jag går naken, endast iklädd flygplan ;-)
Tränining får det bli, en cykeltur till friskis och sen får det bli beslut! Kanske känner mig mindre som en hösäck då...bonde söker fru kanske är min grej ändå :-P
Kartongutprovning
Elin provar danspotencialen
Skapande verksamhet till Bonde söker fru och Mammas pojkar
Flygplanstrio i köket
Annars rullar livet på,
inser potencialen i framtiden om jag vågar släppa nu,
men den är så svår att greppa,
men det svindlar till i magtrakten,
och det är rätt känsla!
Tappar bort den ibland,
blir rädd,
saknar och försöker backa,
men nu är det framåt,
fast jag är rädd,
så jäkla aprädd,
men det måste gå,
det måste.
För du går med och jag hör din röst så tydligt.
Skulle kunna tänka mig att dansa styrdans till Scotts hela natten ;-)
Bara sådär lagom, lagom, lagom,
lagom är jag inte bra på,
jag vill alltid ha allt,
men nu ska det få vara lagom, lagom, lagom
Jag ska börja gå ut på Harrys och dansa styrdans...eller inte men ändå ;-)
Träning var det ju nu!
Allt är inte som det ska...
för jag glömmer saker...
Jag brukar inte glömma grejer.
Är det något jag har så är det koll,
koll på allt,
stenkoll.
Men jag glömmer nu,
fick ett sånt där samtal;
- Borde du inte vara här nu?
Jovisst för en timme sedan men jag har totalt glömt!
Jag är stressad av ingen anledning alls och faktiskt kanske inte alls i form,
vill bara krypa ner i soffan med en film ikväll igen och bli bästa vän med mina mjukisar.
Nu ska jag bege mig till träningen och sen blir det Melissa Horn på Sagateatern :-)
Helt rätt beslut...
...att umgås med dom här sötnötarna ikväll!
En kväll som mer liknade "tre muppar har sammanträde" :-P
Efter träning och upplockning av Andreas åkte vi hem hit och Elin anslöt med hårfärgning i högsta hugg!
Elin kladdade i färg medens jag och Andreas satt i bakdkaret och konverserade och friserade.
Med Nettopåsen på huvudet och en stylad Andreas tittade vi på Ice Age och hinkade te och åt nötter,
tills vi låg som i en stor hög på planksoffan.
Precis vad en skrutt behövde idag :-)
Elin med Nettopåsen!
Andreas ser liiiite skeptiskt ut :-P
och vips förvandlades han till Psykolog-Elvis!
Måndag
Det är mörkt,
ja helt svart ute,
låter ugnsluckan stå öppen efter att jag tagit ut mina ostgratinerade broccolisar,
värmen sprider sig,
efter en dag på praktiken med kramar och kära återseenden,
men ändå den där klumpen i magen och jag frågar mig varför...måste prova, måste våga.
läste lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson i timmar på soffan nerkrupen bland filtar och massor av kuddar och lyssnade på Joshua Radin.
Nu ska jag bege mig till Evelina, där väntar te, scones och hundmys i soffan och jag ska låta värmen få sprida sig i kroppen som är ganska kall.
Men det är mycket som är varmt,
som skivstångspasset på söndagar, när jag får lassa upp tungt på axlarna och bara köra så jävla hårt,
sen att det innebär en halvt invalid Emma hela måndagen och tisdagen det skiter jag i,
för det är så härligt.
Och som när du sitter brevid mig i soffan sent en kväll med en kopp i handen och pratar viktigheter,
du ger mig ett alternativ och jag ser en framtid,
som när du sluter upp brevid mig och jag känner din närvaro utan att titta,
men jag vet att du sträcker din hand lika högt som jag och viljan infinner sig.
Och långt långt där inne kan jag känna....
For the first time
In such a long long time
I know
I’ll be ok.
Ett hjärta av cement
Som ett avtryck i ditt hjärta,
så finns hon alltid kvar.
Ett hjärta som blev förstelnat,
som dränkt i cement,
succesivt förvandlat till sten.
Ditt hjärta stannade i ett andetag,
och kvar finns bara konturerna av hennes ansikte som ett avtryck i den grova cementklädda ytan,
för alltid märkt.
Nu letar tårarna sig in i de minsta sprickorna,
det salta urholkar den solidaste sten och sprickorna letar sig fram utefter den gråa och skrovliga cementen,
sprickorna sprider sig, samtidigt som glöden inuti får syre och växer.
Hon besitter vägen till känslan som bär en hel historia,
en känsla som får ett kallt hjärta att förnimma det som var,
och du minns allt hon var i en personifierad spegelbild.
En spegelbild som sakta bleknar.
Kastar in handduken
det finns ingen kraft kvar,
jag slänger in handduken och ger mig,
ger upp mig själv på sätt och vis,
samtidigt som jag ger mig själv livet,
- ja du kan kalla det kapitulera och visst är jag feg.
Men vem skulle inte vara det?
Jag går en omväg,
och ber om perspektiv.
För tillsammans med dig är jag stark.
En helt vanlig...
...onsdag på Skolgatan :-)
Livet är allt bra!
:D
Då när blir om och om blir varför...
Jag vill berätta för dig om all hennes potencial
om alla hennes drömmar
om den kraft som fyller hennes händer
men framförallt vill jag berätta om den oändliga kärlek som väntar och växer inuti henne
som väntar på dig:
för allt har hon att ge
och du är hennes mål
för hon viskar ditt namn i skydd av nattens mörker
jag ser henne inte
men jag hör hennes läppar forma ordet.
Hon vet vad hon har att ge
och det lockar känslan att bli till handling
för när längtan trycker på finns ingen återvändo
då blir hon stark
för all hennes potencial
den som du så länge sett
genom slöjor av dimma
den finns där för dig att ta del av.
Så när du sitter här
framför mig
jag ser in i din osäkerhet som speglas i dina ögon
med en bottenlös grund i rädsla
förödande rädsla
så ser jag att du älskar henne lika oändligt som jag.
Hon är din, min vän
älskade vän
hon är din
så ta in sanningen:
- för när, när blir om och om blir varför,
då är det redan försent.
Tystnad
En tystnad oss emellan,
den stör inte och du torkar bort en tår som sakta glider ner för min kind.
Det finns inga ord kvar längre,
bara en stilla tystnad som omsluter,
en tystnad som säger mer än vad du någonsin skulle ha kunnat formulerat i ord.
Oförmögen att avgöra om världen kommer rasa samman i nästa andetag,
är jag dig så nära.
I ett vakuum tigger jag på mina bara knän,
ordlöst ber jag om något som vi förlorade för länge sedan,
framtiden.
I tystnaden försvinner vårt hopp,
likt den varma sanden som silas mellan fingrarna en varm sommardag på stranden.
Och allt som finns kvar i våra tomma händer är oändlig kärlek,
men värmen är borta,
för vi vet båda,
att nu är det tid att släppa två själar fria,
en ömsesidig handling.
Och tystnaden förvandlas i ett ögonblick till en obekväm sanning,
som är svår att acceptera.
Snö...
..idag kom den!
Den första snön...mys!
Lite kallt,
lite blött,
men mysigt!
Nu är det träning med Martina som gäller och sen cellgrupp hos Andreas.
Vinter i alpen!
Ogillar...
...verkligen den här känslan.
Hatar den verkligen, det är inte kul och det enda som kan få den att försvinna är att bara släppa hela den här stora klumpen.
Önskar jag kunde se den här sidan hos dig mer tydligt, det kanske hade varit lättare då.
Igår vann du,
jag förlorade.
Nu ska jag plugga fysiologi.
Några dagar i Stockholm...
Mötte den här Donnan och hennes Mamma på stationen och vad glad jag blev :-) En sån skön och rolig överraskning. Jag fick den bästa starten på dagen!
Fortsatte till Sjöberg för Sushilunch med Daniel, massa prat och promenad och det var kul och skönt att ses igen. Var lite mör i benen efter att ha prommat typ heeela Sollentuna fram och tillbaka. 
Kollade in nya centrum och väntade in Rebecka. Kaffe och choklad i alpstugan tillsammans med Susanna. Ännu mer prat och hemmakänsla i magen.
Kilade vidare hem till Nisan och spanade in hennes fin fina lägenhet och fick varmt the och kärlek i soffan.
Fredagen bjödpå chill på Sturebadet, lite shopping och mer sushi :-)
Vidare färd ner mot Linkan med Johanna och Anders och en toppenhelg med dom :-) 
Idag har mamma och pappa varit här, vi har gjort Tornby och jag har en varmare känsla i magen.
Jag är lite starkare,
men trött,
och glad för att jag är jag,
och att jag är så lyckligt lottad och välsignad.
Tack!
