Så går en dag

Det är mörkt,
ja helt svart ute,

låter ugnsluckan stå öppen efter att jag tagit ut mina ostgratinerade broccolisar,
värmen sprider sig,

efter en dag på praktiken med kramar och kära återseenden,
men ändå den där klumpen i magen och jag frågar mig varför...måste prova, måste våga.

läste lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson i timmar på soffan nerkrupen bland filtar och massor av kuddar och lyssnade på Joshua Radin.

Nu ska jag bege mig till Evelina, där väntar te, scones och hundmys i soffan och jag ska låta värmen få sprida sig i kroppen som är ganska kall.

Men det är mycket som är varmt,
som skivstångspasset på söndagar, när jag får lassa upp tungt på axlarna och bara köra så jävla hårt,
sen att det innebär en halvt invalid Emma hela måndagen och tisdagen det skiter jag i,
för det är så härligt.

Och som när du sitter brevid mig i soffan sent en kväll med en kopp i handen och pratar viktigheter,
du ger mig ett alternativ och jag ser en framtid,

som när du sluter upp brevid mig och jag känner din närvaro utan att titta,
men jag vet att du sträcker din hand lika högt som jag och viljan infinner sig.

Och långt långt där inne kan jag känna....

For the first time 
In such a long long time 
I know 
I’ll be ok.