Vägval
Du säger att det finns en väg,
en väg som är bättre,
du skriker till henne,
rakt i örat med distinkt blick,
- Gå den, ta den för i helvete, se den!
Men hon hör inte.
Du ser hur hon försöker lura dig,
för hon tror att du inte ska förstå,
hon tror att hon är unik.
Du ser rakt igenom henne,
stänger dörrar som hon öppnar och vill rusa igenom.
Du gör henne en tjänst men hon ser inte det nu,
men hon kommer tacka dig en dag,
inte nu men snart.
Nu är det dags för framtiden, Universitetet give it to me baby!
så smeker vårens ljumna vind..
Det är vår,
det är varmt,
vi cyklar fort och vinden torkar vårt blöta hår.
Solen smeker blek hud och värmer,
värmer tunn hud som kläs i små pärlor av svett.
Har varit ledig i två dagar, eller i en hel vecka egentligen.
Har läst klart allt i den enormt tunga psykboken, har träningsvärk i armarna efter att ha hållit den där femkilos-klumpen i soffan, på balkongen, på golvet och i köket.
Fick inte jobba den här veckan så jag har ägnat måndagen åt träning tillsammans med Tove och Linda, det var så sjukt skönt att träna igen. Endorfinkickarna är oslagbara :-)
Kilade sen vidare till Andreas på kvällen och vi slängde ihop asgod kyckling, broccolimos och sååååss!!! Sjukt gott, kan berott på min hungernivå men ändå. Vi åt och pratade viktigheter till sent då jag faktiskt blev utkörd, för första gången på två år ur salakollektivet ;-)
Idag mellanlandade jag med en bukett vårblommor som tack, för att det är så viktigt och jag ville bara visa det på ett konkret sätt.
Erik intervjuade mig om mina tankar kring stress, vilket ledde till viktig eftertanke hos mig själv. Åkte vidare ner på stan för att uträtta lite ärenden och sen blev det träning igen med flicksen. Skönt och väldigt många skratt, dom är helt otroliga dom där två donnorna :-)
Kvällen fortsatte hem hit med tv-tittning, balkonghäng, en öl och Alias när Robin hade anlänt. Elin kikade också förbi en stund för att hämta upp gamla bettan (symaskinen)
Imorgon börjar skolan igen och det ska bli skönt med en föreläsning, karriärscentrum har föreläsning på eftermiddagen om vad vi beteendevetare kan göra med vår framtid och det tänka jag gå på, känns viktigt!
Det rullar på...som sagt.
...nu är du nära,
så nära att jag nästan kan vidröra dig,
vänder bort blicken,
ser en svag kontur av en framtid.
Hon är inte där än,
men hon känner doften av en ny tid,
men först måste kampen inom henne falla.
Hon måste ge sig,
kapitulera inför den rena och sanna glädjen,
hon tar små steg men ve inte om det räcker,
vill hon att det ska räcka?
Hon vill få bekräftat vem hon är, så enkelt är det.
Men vad gör man när varje spegelbild som ges henne smärtar och kommer få såret att blöda?
När smärtan är oundviklig är det då man måste se längre än vad ögat förmår se nu?
- För mörkret är inte mörkt för dig,
natt är som dag i ditt ljus,
när jag är förblindad ser du,
men jag är bara rädd.
Hon är...
...så förbannat liten och hon vill bara be dig dra åt helvete.
Jag är så arg, förbannat, förtvivlad och framförallt så rosenrasande arg...
så kommer tårarna,
adrenalinet pumpar,
och jag sparkar förtvivlat med skon i marken,
vänder mig om,
tomt,
slår händerna mot trästammen,
idiot.
Ingenting, nej ingenting har känts på så många veckor och så kommer allt som ett jävla brev på posten nu.
Alla de gånger jag bara har tagit emot, tröstat och accepterat de uttalade lögnerna, ja all den ilska som inte existerat förut bara bubblar upp och jag får inte skrika, jag kan inte skrika.
Och jag orkar inte,
jag klarar det här också men jag orkar inte...
...för hon blir så förbannat ensam när hon slår händerna i trägolvet och låter själen bli översköljd.
Sol, sol...
...bara massa sol!
Morgonpromenad, frukost på balkongen och ett stort grattis på 60-årsdagen till lilla Pappa :-D
Det går bra nu kompis, det går bra nu!
It feels like home to me!
Råkade förlova mig inatt, per post ;-)
Cirklar
Hon vet inte längre,
hennes manus har tagit slut,
snaran har lossat runt halsen och kvar finns bara de röda märken som det grova repet lämnat på hennes tunna hud.
Hon vet inte hur hon ska hantera sin nyvunna frihet,
ljuset flödar in i de vrår där det tidigare var så mörkt,
ljuset bländar och gör allt synligt,
varenda dammkorn syns i solens oförlåtande strålar,
det skär i hennes ögon.
Ambivalens...
Motstridigt kämpar hon mot den känsla som får henne att vilja springa tillbaka,
tillbaka till mörkret där hennes ögon kan se igen,
det hon kallar för hemma.
Det är där smärtan bor,
det är ju hennes vän, men det har du aldrig förstått,
smärtan är vännen som är trogen in i döden,
som ingen annan.
Den har alltid funnits där,
när de vassa kanterna sakta slipats bort och distansen gett såren en tunn hinna fylls hon av känslan,
Tristess...
Då söker hon rörelsen,
då river hon upp såren och skär i det ljusa och mjuka,
blod,
tårar,
smärta,
allt är symboler för känslan.
Känslan som är hennes älskarinna,
som sluter henne i sitt järngrepp och får henne att fyllas av känslan,
- en känsla som hon klart och tydligt uttalar livet.
Hon åminner sig greppet om halsen som får hennes kind att blossa,
blodröd,
kärlekens färg, säger dom.
För hon minns dina händer
värmen,
styrkan,
men framförallt den ständiga ovissheten som smekte hennes inre,
som våldförde sig på hennes själ men det var ju det hon bad om,
Du levererade previs vad hon ville,
du gav henne liv,
den efterlängtade rörelsen i den vardag hon inte klarar av att hantera.
Du gav henne skygglapparna,
de som hon alltid söker för att slippa det som konfrontera det som smärtar mest,
livet självt,
i sin enkelhet,
hon.
- det är dags att bryta cirklarna.
Livlinor
I måndags kväll var det något som gick sönder,
någonting brast,
den stora bubblan sprängdes och jag föll,
allt som inte ville komma fram förut sköljde över mig,
det finns ingenting kvar nu,
allt är över och jag famlar efter något att hålla i men jag är bara ledsen,
- och nu gör det bara så väldigt ont och orken finns verkligen inte alls, drog mig iväg till skolan men kunde inte ge någonting, jag var slut.
Flydde med värkande kropp och själ till min fristad.
Och jag tackar Gud för er mina finaste,
som drar upp mig när jag inte orkar längre,
när jag knappt orkar ta mig över själv,
för att få ligga med huvudet i knät en stund,
för att få somna på soffan,
för att jag får bli bjuden på lyxig middag mitt i veckan med grillat kött och godis som bara smakar gott och värmer en frusen själ :-)
För när det gör sådär överjävligt ont då räcker det med att jag får skala potatis med Erik, bråka lite med Andreas och få ligga i mitten i soffan hela kvällen och titta på luftslottet som sprängdes med tända ljus och bara fyllas av känslan av att jag är så lyckligt lottad att jag får känna denna värme. Det räcker med att få prata över en kopp kaffe på balkongen i en kall brassestol och äta chilichoklad i mjukisar och sunktröja, det räcker med att få jämföra ärr, det räcker!
Jag vet inte vad som skulle få mig på benen igen om ni inte fanns..Tack!
Spenderade...
...fredagskvällen tillsammans med den här krabaten som sparkas hej vilt och det är bara för häftigt.
Vi har snackat lite nu och det känns som att vi börjar komma överens :-D
Nu börjar jag bli otålig och vill veta vem det är som är där inne och som får våra hjärtan så varma, så varma <3
Fika
...jag överlevde resan upp till Stockholm i min V70 (Emma goes familjeliv ;-D) Erik sällskapade med mig upp till Nyköping så efetr inlämning av tenta gav vi oss iväg till Nyköping. Med gemensamma krafter fick vi igång både farthållare, parkeringsbromsen och ljusen, Erik var en hejjare på att läsa instruktionsboken ;-)
Stockholm bjöd på en ganska lugn trafik och när Johanna och jag snurrade runt kring centralen och Vasagatan gick det faktiskt ganska bra :-)
Väl hemma blev det orgie i goda "rester" hemma hos Johanna, räkor, fisksoppa, aioli, brieostar och vin...madre det är ju himlen för en fattig student som jag, självklart blev det matkoma och vi landade i soffan framför arga snickaren och fuskbyggarna medans jag försökte kommunicera med Ben/na som sparkade lite på mig :-) Coolt!
Igår lunchade jag och Daniel i Sollentuna Centrum och kollade in den nya "saluhallen" sen blev det sedvanligen fika på waynes i dom antika "intarsiasofforna"
Kvällen bjöd på mys hemma hos Nisfis med Helena, påsktryffel och uppdateringar.
Idag ska jag och Denise Rudberg umgås genom boken Åse, så jag tar en tripp till Stockholms rikemansliv och "drömmer" mig bort bland rika män och miljonföretag.
Ikväll blir det middag med Johanna och Lasse sen bär det av till Fagervik i morgon bitti :D
Sollentuna när det är som bäst (?)
Daniel kaffelattar
Emma och Daniel posar ;-)
Nån envisas med att sluta fota i Sepia och förstör hela symetrin ;-)
Nu blir det påskmys i soffan!
