Så går en dag

I måndags kväll var det något som gick sönder, 
någonting brast,
den stora bubblan sprängdes och jag föll,
allt som inte ville komma fram förut sköljde över mig,

det finns ingenting kvar nu, 
allt är över och jag famlar efter något att hålla i men jag är bara ledsen, 

- och nu gör det bara så väldigt ont och orken finns verkligen inte alls, drog mig iväg till skolan men kunde inte ge någonting, jag var slut.

Flydde med värkande kropp och själ till min fristad.

Och jag tackar Gud för er mina finaste,
som drar upp mig när jag inte orkar längre,
när jag knappt orkar ta mig över själv,

för att få ligga med huvudet i knät en stund,
för att få somna på soffan,
för att jag får bli bjuden på lyxig middag mitt i veckan med grillat kött och godis som bara smakar gott och värmer en frusen själ :-)

För när det gör sådär överjävligt ont då räcker det med att jag får skala potatis med Erik, bråka lite med Andreas och få ligga i mitten i soffan hela kvällen och titta på luftslottet som sprängdes med tända ljus och bara fyllas av känslan av att jag är så lyckligt lottad att jag får känna denna värme. Det räcker med att få prata över en kopp kaffe på balkongen i en kall brassestol och äta chilichoklad i mjukisar och sunktröja, det räcker med att få jämföra ärr, det räcker!

Jag vet inte vad som skulle få mig på benen igen om ni inte fanns..Tack!