Morgonsol!


Det är sol på balkongen, 
latte i magen,
 träningskläder på,
och en vän som väntar på promenad i skogen, 
hjärtat är lätt!
 

Spegelbild

Förlorar mig återigen i bilden,
du ser rakt på mig,
dina ögon glittrar,
 
Kärleken lyser som en spegelbild.

Kärleken till en annan,
ej längre okänd.

Minns,
och känslorna kommer tillbaka,
du får fortfarande tårarna att leta sin väg neråt kinden.

Fastän tid har passerat, 
och du sa att det skulle gå över, 

men, 

tid läker inte alla sår.

Soool

Lunch i solen, jag begär inte mer av livet idag!

Sol och sömn!

Idag är det skönt!

Ser fram emot en eventuell kaffe på en baksida i solen längre fram, hoppas och håller tummen!

Adjö!


Busspoesi


Rösten är inte desperat,
inte gäll eller hård.

Skärpan finns där,
men det är också allt,
för den tysta mjuka rösten menar allvar,
det är på riktigt nu,
kanske mer än någonsin.

Och det är ärligt,
långt innifrån ärligt.

Skrämmande?

Ja,
men mest ovant,
känslan är inte bekant utan en främling har slagit rot,
fast värmen i bröstet är ganska behaglig.

Men allt för ofta vill jag agera högtalare åt rösten.
Förstärka den svaga signalen,
ja så att du hör.

Hör att jag finns,
så att du ser mig,

För det som den tysta rösten viskar till mig vill jag skrika ut:
- Jag bryr mig mer än någonsin.

Känslan är svår att göra av någonstans,
men jag stoppar in den i ett fack,
långt in,
och stänger dörren.

Gömmer nyckeln tills dess rösten har blivit så pass stark att den hörs genom dörren,

men jag finns,
alltid.





Fånerier...

...av hög grad har jag ägnar mig åt den senaste timmen. Helt 100 % helhjärtat har jag dammsugit en FB logg och insupit fin utsikt i fotoalbumen....

Men Emma ge dig...fast det går ju bara inte...det är helt jävla omöjligt.

Jag är helt såld, fast det inte ens är i närheten av vad som brukar falla mina ögon i smaken.

Jag är såld.

Tre


kärlek,
styrka,
kamp,

systerskap

ord som värmer,
handling som betyder mer.

håller era händer,
vi är oslagbara,
tillsammans.

tillsammans

jag ser,
ser mer än någonsin,
jag hör, 
och jag vill.

vill, 
vill fånga upp, 
och hålla i min hand.

Vill veta och finnas till.

Men jag hejdar mig,
Låter inte hjärnan agera per automatik.

Tid,
växtvärk,
distans.

Färdriktning: Framåt.

Ja :-)

Torsdag blir en utmaning.










"Kalla det va fan du vill"...


..."så var flera års oro, funderingar och spekulationer framlagda. Ett hjärta hade för en stund lättats för att straxt därefter såras."

"Kalla det va fan du vill, Marjaneh Bakhtiari"

Kurslitteraturen LIU vt 2009

Hjärtat blir så...


..stort när jag ser er,















Älskar er <3

Stockholmshelgen...


...är nu bokad och jag fyller den med precis vad jag vill.

Den känslan kittlar lite i magen.



Verklig längtan efter en fantasi

Fram och tillbaka,
hit,
dit,
ingen ordning på någonting,
allra minst mig själv.

Andas?
när ska jag hinna andas?

Är otålig,
jag vill nu,
ge mig den där gången,
den gången jag väntar på,
den kvällen,
då du kommer stå där,
för jag vet.

Växer ifrån,
dagarna och timmarna gör sitt,
alternativen syns allt klarare.

Men jag saknar dig,
hela mitt väsen saknar dig,
längtan kommer och går,
helt utan förvarning,
slår till med full kraft,
chanslös,
du ber inte om ursäkt.

Väntan och insikt,
verklighet och längtan,
verklig längtan efter en fantasi,
famlar efter känslan som var du.

För jag gav,
och du tog,
tog något som jag aldrig kommer få tillbaka,
självklarheten.

Vi förlorade den båda två.






Karlskrona

En kanonhelg i Karlskrona är till ända och jag är helt slut. 

Musiken och ensamheten får fylla på reserverna.

Helgen har bjudit på god mat, gott vin, SINGSTAR, guidad visning i Karlskrona, militärguidning, pannkakor, dans på piraten, skyltstöld, vurpor, toalettkö, många mil i bilen, prat, värme, stort hjärta, saknad, SOL, fin,fina vänner, tacksamhet, alla hjärtans dag.
 
  


Och ibland känns det som att min kärlek inte får plats,
ord och handling räcker inte,
jag bara vill,
vill att du ska förstå,
att ingenting kan jämföras,
och jag är rädd,
rädd för att förlora, 
Insikten att rädslan förlorar mer, 
för rädslan bygger murar, 
och murarna tar dig ifrån mig. 



Onsdagstankar

Lars Winnerbäck beskriver Linköping idag,



Har tillbringat förmiddagen i skolan,
halvvettigt kändes det som.
Läste klart kurslitteraturen som tyngde,
lagade köttgryta som inte blev som jag ville,
men gick att äta.
Bikade ner till stan och fikade på Barista med Helen,
hög trevlighetsfaktor.
Skön middag med Elin,
och bad med tända ljus,
stressen rann av.

Sängen väntar!

Imorn blir det helskoldag och träning med Josefine!

Tre stenar lyftes från mitt hjärta idag

:-)

Har pysslat!

Godnatt min skatt!

Försöker...



....förklara hur jag är,

kanske vem jag är,
men jag ljuger,
jag vet inte sanningen.

Den gömmer sig.

tisdagstankar

Du lurar mig,
lika lätt som du förledde dem, 
dem som har varit före mig.  
Och de som finns samtidigt.

Med sammetslena blickar och glittrande ögon får du oss att slå ner blicken.

Ett rus går genom kroppen och det är bara att vänta ut,
vänta,
för du spelar ett spel med orättvisa regler,
kanske till och med oexisterande regler.

En spelledare med all makt,
makt över det oskrivna.

En man,
jag vet reglerna,
du spelar efter dina,
vågar jag spela efter mina?

Insatsen är hög och risken att förlora är stor...

Denna gång tror jag till och med jag tycker att det är för mycket att förlora,
det är inte ofta,
jag brukar spela ut mina högsta kort.

Men det där känslan får mig att backa, för det är inte värt att förlora. 

 


Frukost





Frukost hemma i lägenheten,
blir varm i hjärtat av det fina mjölkpaketet,
ja och av personen i bakgrunden :-)
Lokalproducerad mjölk det är mumma för själen!

"Vill du ha färskare mjölk får du köpa kon"


Åter igen...


En liten glimt från helgen i Sälen som bjöd på underbart vackert väder och fin skidåkning!


Annars så har veckan bestått av av grupparbete, tidiga morgonpromenader med Elin :-)




Joel grupparbetar :-)


Elins cykel vill inte leva längre, Elin släpar sin cykel ill cykelfarbrorn i Ryd


Lovisa och Emma producerar text till grupparbetet!


Kravallförberedelser, spa-kväll, gardell, rödvin och kycklinfrikasée


Och vi firade våran nya lägenhet med skumpa!


Kapitulera

Och jag måste bara ge upp,
men det var ju inte såhär det skulle bli.
Inte alls,
inte på något vis.


Och hur kan det göra ont,
något som inte ens har funnit.
Någon som jag inte ens känner.


Men det värker.


Och den inneboende paniken visar sitt rätta ansikte,
och jag gömmer mig.


Varför denna reaktion?
Vad är början och vad är slutet på detta?
Vad är grunden och orsaken.
Varför känns det,
varför vågar jag inte?
Varför tävlar jag?


Svara mig!


Besitter inga svar.


men en sak är säker och det är att det inte handlar om dig,
det här är djupare,
längre,
bredare,
och så mycket större än du.
 

Du känner mig inte,
 fast du tror det
och du vill inte lära känna mig, 
du vill inte se mig för den jag är, 
fastän du tror det, 
jag ser det i dina ögon.