Så går en dag

Fram och tillbaka,
hit,
dit,
ingen ordning på någonting,
allra minst mig själv.

Andas?
när ska jag hinna andas?

Är otålig,
jag vill nu,
ge mig den där gången,
den gången jag väntar på,
den kvällen,
då du kommer stå där,
för jag vet.

Växer ifrån,
dagarna och timmarna gör sitt,
alternativen syns allt klarare.

Men jag saknar dig,
hela mitt väsen saknar dig,
längtan kommer och går,
helt utan förvarning,
slår till med full kraft,
chanslös,
du ber inte om ursäkt.

Väntan och insikt,
verklighet och längtan,
verklig längtan efter en fantasi,
famlar efter känslan som var du.

För jag gav,
och du tog,
tog något som jag aldrig kommer få tillbaka,
självklarheten.

Vi förlorade den båda två.