Din doft
Andas in din närvaro,
din doft och din värme.
En doft som egenligen är helt ren utan kanter eller dimensioner,
men som för mig är bottenlös och jag faller in i dess djup varje gång du kommer nära.
Varje gång jag får vila mitt ansikte nära dig blundar jag och låter mig falla in den djupaste kärlek jag någonsin kännt.
Den kärlek som gör mig så rädd,
tänk om du aldrig förstår,
tänk om jag aldrig förmår,
visa eller förklara djupet av det hav av känslor som du får mig känna.
Nu kan jag omsluta dig i min armar,
ge dig min fysiska värme,
dra dig nära mitt hjärta och påminna dig om var du kommer från och var ditt hem alltid kommer vara.
Men sen när din kropp inte ryms i mina armar,
när ord står över handlingar,
när ditt liv tar sin plats och jag får flytta mig,
när livet skapar skikt som grulmar sikten och vi inte når varandra genom dessa lager.
Minns då hur jag andades nära, så nära dig,
att din doft alltid kommer vara det vackraste,
Minns att din doft vr det som fick mig att kämpa när jag ville ge upp,
den fick mig att kämpa varje minut, varje sekund,
för dig,
för den kärlek jag känner för dig.
Lycklig med någon annan
Får inte tag i känslan,
ena stunden säkrare än någonsin,
en annan snubblar jag värre än någonsin och ser inte alls vägen,
kroppen vill fly och tankarna brinner.
Går sönder och går av,
fokus,
du, jag, vi - det är vi som skapar det här nu, ingen annan,
det går ingen repris,
finns inget annat.
Måste bara öva,
skapa nya banor,
nya vägar,
släppa och våga känna - men fan det inntebär alla känslor.
Tänker så mycket jag inte vågar tänka, men tanken eggar.
Fokus - vi kämpar för samma sak men orkar vi?
Vet bara att vi måste, för min största rädsla är att se dig lycklig med någon annan - blir aldrig hel igen.
Förberedelse
Vi börjar väl så smått förstå att du ska komma till oss <3
I helgen var vi på förlossningskurs inne i stan. En ovan situation att möta andra par i samma situation och vi alla är så olika men ändå så står vi inför samma sak. Vi fick mycket information och fick öva på att ta värkar... vi skulle låtsas att vi hade värkar utan att ha ont... skitsvårt...
Till en början nöp jag mig i tumvecket för att simulera smärta men det var ganska lätt att hantera så efter några övningar ser jag i ögonvrån (andreas tror att jag blundar) hur Andreas, samtidigt som han ska massera och prata lugnt med mig sträcker ut sin fot för att typ attack-trampa mig på tån för att jag skulle "ha ont". Alltså hade jag inte sett detta hade jag ju skrikit rakt ut i denna ljusa, fräscha fina vindsvåning mitt inne i stan där alla par låg på knä och övade i lugn och ro och alla pratade med låga, mjuka röster ;-)
Kan fortfarande se Andreas fot smyga sig fram ögonvrån och höjas för att attackhacka min tå :-D
Vi blev nog lite klokare men ett som är säkert är att vi inte skrattat så mycket på länge!
Älskade skrutt!
Jagad
Känner mig jagad,
kroppen går på högvarv,
vet att jag måste hitta bromsen i min effektivitet men var sitter den?
Förlamande trötthet,
avtrubbad,
men ändå jobbar kroppen på automatiskt,
hjärnan likaså.
Så många tankar,
så många faktorer,
jag bollar.
Behöver inte bolla,
behöver stänga av,
behöver inte planera minutiöst,
men kroppen går på autopilot.
Vanans makt är stor.
Vem är jag när jag stannar upp?
Livet har förändrats men kroppen och hjärnan vill inte förstå.
När solen stiger
Jag trodde ytan skulle spricka nu,
att förgängligheten skulle krackelera fasaden,
men orubblig står du där,
stark och rakryggad.
-när förirrar du dig in i skräcken?
Vi skakas,
i grunden,
hotet är här nu,
fienden står oss öga mot öga,
får oss att agera,
får oss att vilja slåss och kämpa,
men vi kan endast andas och rör vid stängda dörrar som gömmer skatter av sorg och glädje.
Vi dansar känslornas serenad,
smeks av innerligheten,
smeks av rädslan och nakenheten.
Så förbjudet - men livet glöder.
Du är oss så nära,
andas din frid i oss,
andas ditt uppror och din kraft,
som vi längtat.
Du tar plats i känslan - i sorgen, i glädjen och i sorgen.
Lena varma...
...barnhand, skänker glädje och värme åt hela själen! Om bara alla barnbaciller som är överjävliga skulle kunna försvinna så älskar jag mitt jobb över allt annat! ;-)
Hoppas...
...jag minns när jag blir äldre att aldrig fråga andra människor om dom är gifta HELA tiden....alla dessa frågor får mig att tröttna rejält!
Skört
Livet är så skört, skrämmade påtagligt, nakna ord som beskriver kampen mellan liv och död - så nära.
Livet är så skört - nu håller jag dig, håller dig nära mig, smeker dig, starka, friska muskler som bär mig, idag - imorgon?
Det finns inga garantier, men jag håller dig - krampaktigt hårt - livet är så skört - älskar dig - förmår inte beskriva storheten - livet är så skört.
Det är...
...såhär livet ska kännas - lunch på balkongen, solen värmandes huden och kärleken bubblandes i själen.
Missförstådd
Nu ser du inte henne,
hon är för långt bort,
hon ser inte sig själv,
var är hon?
Hon hittar inte orden,
hittar inte tankarna,
hon förstår inte innebörden av det som sägs.
Värken kommer innifrån och arbetar sig utåt,
varför syns hon inte?
Omvärlden skriker:
förverkliga dig!
Hon lever i skuggorna,
hon vill smyga där,
där hon inte syns,
där får hon leva i sin egen värld.
Men hon vet att hon måste ut,
hon vet att hon måste hoppa,
ta stegen och falla.
Men var ska hon sätta sina fötter för nästa steg när marken gungar,
när underlaget sviktar,
så som det alltid har gjort,
men spegeln,
orden som återspeglar hennes yttre säger klarhet.
Missförstådd.
Allra minst förstår hon sig själv.
Klar
Uppsatsen är inskickad - tomhet men ack så skönt :D
Kväll ska jag få gå på dejt med den där långa mannen som titt som tätt dyker upp i min närhet - jag är sådär flickigt pirrig och förväntansfull är jag men först blir det bad i simhallen med Tilde och Johanna :-)
Kväll ska jag få gå på dejt med den där långa mannen som titt som tätt dyker upp i min närhet - jag är sådär flickigt pirrig och förväntansfull är jag men först blir det bad i simhallen med Tilde och Johanna :-)
Det har...
...liksom skett ett litet under, jag som verkligen hatar att springa har numera på mindre än en vecka sprungit tre hela gånger, varav två gånger var med lånbenta mannen och vi blev inte osams, det är helt otroligt!
Och det liksom flyter på och känns nästan bra och jag flåsar bara lite hysteriskt ibland... ;-)
Igår började det dock göra ont i knät igen så nu blir det hårdträning med Beckas knäövningar så att jag hinner stärka upp det ordentligt så det inte pajjar.
Igår sprang vi med reflexvästar, de är status det :-P
- Jag, en löpare med reflexväst... trodde aldrig det skulle hända... men än är inte undrens tid förbi...
(... och ja, det går assegt med uppsatsen :-P)
365 dagar...
Idag är det ett år sedan vi stod i ett snövitt landskap och kysstes i smyg,
ett år sedan vi inte sov en endaste blund på vänners golv,
ett år sedan jag kysste dig på gatan och fick mig en smärre chock,
ett år sedan Emma somnade på Tildes babyfilt,
ett år sedan vi famlade i kärlekslullig ovisshet.
Men jag visste att det var till dig jag skulle,
jag ville inte,
inte för allt i världen,
men jag längtade till dig,
min själ törstade,
jag längtade så mycket så att jag lämnade min egen jul för att åka till dig och leva hemligt i två veckor,
smyga och smussla...
frihet på ica,
i bilen,
i skidspåret.
Så mycket kaos det skapade men det var det värt, tiotusengångerom...!
Vackra vinter.
Idag sitter vi i Stockholm,
det har gått så fort,
idag står vi på tröskeln till vårt första gemensamma liv,
ett liv utan att packa ryggsäckar för flera dagar och planera,
vår lägenhet,
vårt hem.
Ett nytt liv med det som är vi.
Idag sitter jag med ett vackert halsband runt min nacke och ska slutföra mina sista göromål i Linköping.
Det är början på en ny tid och jag fick kyssa dig farväl i morse när du, snygg som få åkte iväg till ditt nya jobb, till ditt nya liv och jag är så stolt och glad att jag får vara en del av det.
Tack för 365 dagar, jag har aldrig mått så här bra, du är min balans.
<3
Ett möte...
Idag mötte jag en kvinna som lärde mig att andas,
lärde mig att bygga en bärande emotionell korsett,
skapa ett försvar.
Bygga min bubbla.
För att inte brinna upp och falna.
Sommargrill...
...på tvären och på raken...
Efter en intensiv helg med examensfester och grejor kopplar vi av i all enkelhet: 
