Så går en dag

Får inte tag i känslan, 

ena stunden säkrare än någonsin, 

en annan snubblar jag värre än någonsin och ser inte alls vägen, 

kroppen vill fly och tankarna brinner. 

 

Går sönder och går av, 

fokus, 

du, jag, vi - det är vi som skapar det här nu, ingen annan, 

det går ingen repris, 

finns inget annat. 

 

Måste bara öva, 

skapa nya banor, 

nya vägar, 

släppa och våga känna - men fan det inntebär alla känslor. 

 

Tänker så mycket jag inte vågar tänka, men tanken eggar. 

 

Fokus - vi kämpar för samma sak men orkar vi? 

 

Vet bara att vi måste, för min största rädsla är att se dig lycklig med någon annan - blir aldrig hel igen.