Så går en dag

Nu ser du inte henne,

hon är för långt bort,

hon ser inte sig själv,

var är hon?

 

Hon hittar inte orden,

hittar inte tankarna,

hon förstår inte innebörden av det som sägs.

 

Värken kommer innifrån och arbetar sig utåt,

varför syns hon inte? 

 

Omvärlden skriker:

förverkliga dig! 

 

Hon lever i skuggorna,

hon vill smyga där,

där hon inte syns,

där får hon leva i sin egen värld.

 

Men hon vet att hon måste ut,

hon vet att hon måste hoppa,

ta stegen och falla.

 

Men var ska hon sätta sina fötter för nästa steg när marken gungar,

när underlaget sviktar,

så som det alltid har gjort, 

men spegeln,

orden som återspeglar hennes yttre säger klarhet.

 

Missförstådd.

 

Allra minst förstår hon sig själv.