Så går en dag

Jag trodde ytan skulle spricka nu,

att förgängligheten skulle krackelera fasaden,

men orubblig står du där,

stark och rakryggad.

 

-när förirrar du dig in i skräcken?

 

Vi skakas,

i grunden,

hotet är här nu,

fienden står oss öga mot öga,

får oss att agera,

får oss att vilja slåss och kämpa,

men vi kan endast andas och rör vid stängda dörrar som gömmer skatter av sorg och glädje.

 

Vi dansar känslornas serenad, 

smeks av innerligheten,

smeks av rädslan och nakenheten.

 

Så förbjudet - men livet glöder.

 

Du är oss så nära,

andas din frid i oss,

andas ditt uppror och din kraft,

som vi längtat.

 

Du tar plats i känslan - i sorgen, i glädjen och i sorgen.