tisdagstankar
Du lurar mig,
lika lätt som du förledde dem,
dem som har varit före mig.
Och de som finns samtidigt.
Med sammetslena blickar och glittrande ögon får du oss att slå ner blicken.
Ett rus går genom kroppen och det är bara att vänta ut,
vänta,
för du spelar ett spel med orättvisa regler,
kanske till och med oexisterande regler.
En spelledare med all makt,
makt över det oskrivna.
En man,
jag vet reglerna,
du spelar efter dina,
vågar jag spela efter mina?
Insatsen är hög och risken att förlora är stor...
Denna gång tror jag till och med jag tycker att det är för mycket att förlora,
det är inte ofta,
jag brukar spela ut mina högsta kort.
Men det där känslan får mig att backa, för det är inte värt att förlora.
Hejsan! Jag har lite "frågestund" i min blogg idag. Kika in och ställ lite frågor vettja! :) Kram till dig!
