så smeker vårens ljumna vind..

Det är vår,
det är varmt,
vi cyklar fort och vinden torkar vårt blöta hår.
Solen smeker blek hud och värmer,
värmer tunn hud som kläs i små pärlor av svett.
Har varit ledig i två dagar, eller i en hel vecka egentligen.
Har läst klart allt i den enormt tunga psykboken, har träningsvärk i armarna efter att ha hållit den där femkilos-klumpen i soffan, på balkongen, på golvet och i köket.
Fick inte jobba den här veckan så jag har ägnat måndagen åt träning tillsammans med Tove och Linda, det var så sjukt skönt att träna igen. Endorfinkickarna är oslagbara :-)
Kilade sen vidare till Andreas på kvällen och vi slängde ihop asgod kyckling, broccolimos och sååååss!!! Sjukt gott, kan berott på min hungernivå men ändå. Vi åt och pratade viktigheter till sent då jag faktiskt blev utkörd, för första gången på två år ur salakollektivet ;-)
Idag mellanlandade jag med en bukett vårblommor som tack, för att det är så viktigt och  jag ville bara visa det på ett konkret sätt.
Erik intervjuade mig om mina tankar kring stress, vilket ledde till viktig eftertanke hos mig själv. Åkte vidare ner på stan för att uträtta lite ärenden och sen blev det träning igen med flicksen. Skönt och väldigt många skratt, dom är helt otroliga dom där två donnorna :-)
Kvällen fortsatte hem hit med tv-tittning, balkonghäng, en öl och Alias när Robin hade anlänt. Elin kikade också förbi en stund för att hämta upp gamla bettan (symaskinen)
Imorgon börjar skolan igen och det ska bli skönt med en föreläsning, karriärscentrum har föreläsning på eftermiddagen om vad vi beteendevetare kan göra med vår framtid och det tänka jag gå på, känns viktigt!
Det rullar på...som sagt.


...nu är du nära,
så nära att jag nästan kan vidröra dig,
vänder bort blicken,
ser en svag kontur av en framtid.

Hon är inte där än,
men hon känner doften av en ny tid,
men först måste kampen inom henne falla.

Hon måste ge sig,
kapitulera inför den rena och sanna glädjen,
hon tar små steg men ve inte om det räcker,
vill hon att det ska räcka?

Hon vill få bekräftat vem hon är, så enkelt är det.

Men vad gör man när varje spegelbild som ges henne smärtar och kommer få såret att blöda?
När smärtan är oundviklig är det då man måste se längre än vad ögat förmår se nu?

- För mörkret är inte mörkt för dig,
natt är som dag i ditt ljus,
när jag är förblindad ser du,
men jag är bara rädd.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback