Så går en dag

Ett hettande avtryck på hennes ben, 
med en form av din hand,  
hon kan inte säga om det är beständigt eller om känslan förleder insidan, 
för hon betraktade dig i hemlighet,
på avstånd såg hon din käklinje röra sig när leendet bröt fram och rörelsen spred glitter till dina ögon,
värmen tog över hennes inre,
och hon kom allt för nära. 

Hon ser din hand,
ljus hud i en kontrast till mörkret som omsluter er,
den landar så fint och så nära,
allt för nära.
 
Känslan är bekant men brännande farlig,
viljan att beröra är stark,
men att röra vid dig vore att förlora sig i en känsla hon inte kan garantera, 
samtidigt försöker hon spela ett spel utan regler, 
men lyckas dåligt.   

Hon älskar dig och du vet det,
allt för väl, 
trots att hon håller sig på ett behagligt avstånd så vet du,
att hon har dig närmast hjärtat.  

Men var du har ditt hjärta,
det är en sanningen som bara hon i det fördolda vet, 
men så ofta slår undan. 

För alla skuggor som ni delat in till gryningen, 
i en skymt av ett inre, 
som är en faktisk spegelbild av en själ, 

det går inte att ta farväl av utan att lämna  

Och skuggan når henne, 
får hennes inre att blekna och ingenting är längre självklart.
 
Kvar står hon med en tvådelad själ,
med framtiden i sin hand,
och en skatt som väntar tålmodigt, 
en skatt som hon inte vågar greppa i rädslan för att göra fel. 
  
Där står hon, ensam,

med ett hjärta som glöder, 
men som inte kan förlora sig.