Tystnad
En tystnad oss emellan,
den stör inte och du torkar bort en tår som sakta glider ner för min kind.
Det finns inga ord kvar längre,
bara en stilla tystnad som omsluter,
en tystnad som säger mer än vad du någonsin skulle ha kunnat formulerat i ord.
Oförmögen att avgöra om världen kommer rasa samman i nästa andetag,
är jag dig så nära.
I ett vakuum tigger jag på mina bara knän,
ordlöst ber jag om något som vi förlorade för länge sedan,
framtiden.
I tystnaden försvinner vårt hopp,
likt den varma sanden som silas mellan fingrarna en varm sommardag på stranden.
Och allt som finns kvar i våra tomma händer är oändlig kärlek,
men värmen är borta,
för vi vet båda,
att nu är det tid att släppa två själar fria,
en ömsesidig handling.
Och tystnaden förvandlas i ett ögonblick till en obekväm sanning,
som är svår att acceptera.
