Så går en dag

Viska takten i mitt öra och håll handen runt min midja.
Håll mig i din starka hand.
För mig framåt och jag ler mot dig och ger ditt mitt liv.

sol, hav, himmel, varma klippor.

Ja allt är ett!

Allt är plötsligt så klart, så begripligt. 

Dansa med mig, för mig.

Jag tror jag fick tillbaka mitt liv på ett sätt igår,
tillbaka makten.
En vilja att faktiskt inte lura mig själv.

Föll igårkväll.
Gick ner i trapphuset för att inte synas,
grät några tårar,
vände och sa att nu är det nog,
hjälp mig nu.
Nu vill jag.
Nu definierar jag det här som vi startade,
och jag är klar.

Tillbaka till en varm lägenhet,
med två vänner,
jo jag får nog kalla er det nu.
Mat och prat.
Jag tinar.

Pratade en snabbis med en vän från hemma.
Och att känna att jag kan hjälpa,
på så långt avstånd.
Se ett liv komma tillbaka,
 isen sakta smälta,
ja det är en nåd att få uppleva.

En annorlunda kväll i Missionskyrkan med Anders Carlgren från fryshuset.
En rättframhet,
utan ursäkter,
utan utsmyckning.
En ärlighet som talade rakt in i mig.

Och jag är så tacksam,
förses,
dörrar öppnas,
och jag påminner mig själv om att du formar,
ge mig lite till,
jag är nyfiken.

Kom hem med en känsla och visshet om att det räcker att vara Emma,
och det är den bästa känslan.