Så går en dag

När den dagen kommer då du är intresserad av hur hennes tankar är målade, ja då finns hon här.

Den dagen du förmår dig se utanför din egen värld av kal perfektionism, då dansar hon för dig. 

Ett hämmat liv står i kontrast till hennes brinnande inre.

 Men när du gång på gång sluter dina ögon,
 demonstrativt vänds ansiktet bort i en genomtänkt handling,
 ja då måste hon gå.

För hon vet,
hon kommer för nära,
allt för nära,  
och allt annat bleknar för henne,
smälter likt is en vårdag.

Först av allt bleknar hon själv,

som en skugga rör hon sig i en drömvärld som är nästintill verklig i hennes fantasi,
hon är onåbar i din regi,
sanningen är den att du inte längre skriver hennes manus.

Hon håller för öronen,
stänger ute ljuden från era röster,
för varje ord påminner henne om det oundvikliga,

- Hennes vackra värde, allt det hon förtjänar, men inte får.

Det växer i henne, 
det gör henne stark,

- det gör henne kall och skoningslös, men hon är tyst en liten, liten stund till. 

 
Söker dig,
för där får jag andas ut,
i hans nåd faller jag,
där får jag andas ut. 

Andersson Wij