Så går en dag

Blev bjuden på frukost i Alpstugan imorse, och vilken frukost sen, baldersbröd, frukt, kaffe med mjölk och fin fint sällskap. 

Ett andra hem, 
två vänner, 
i en fin gemenskap, 
trygghet. 

Förmiddagen slutade på rygg på köksgolvet i alpen, 
prat om både det ena och det andra, 
oroliga tankar fick klädas i ord, 
lättnad, 
att ge och ta. 





Fick ensamtid att spendera i centrum medans jag väntade på att Daniel skulle komma från jobbet. Jag flanerade och åt finlunch på Biblos. 
Åkte hem och fick en timmes sömn innan Daniel väckte en lite sömning Emma och tog henne ut på äventyr i en välkänd Audi, kärt återseende.
Vi styrde vår kosa till systemet för inhandlning av födelsedagspresent till Ola som fyller år idag och kaffeköp. 

Med en take-away latte och en iste åkte vi till parken och satte oss och fikade vid vattnet på varsin plastpåse,
bara ett stenkast från där allt började,
då.






Många tankar, 
så många fler skratt,
så många ord,
att dela igen, 

att bygga något nytt, 
av något gammalt,
omskapa. 

Fann något fint, 
en skön känsla, 
och du klädde den i ord, 
på ett perfekt sätt. 

Och jag minns de första ord som du gav mig,
då,
för så länge sedan,
de värmer fortfarande mitt hjärta,
när jag inser att du talade sanning.

Frid.



  



Kvällen avslutades hemma hos Ola med kaffe och kakor på en solig baksida med kända och okända ansikten. 

Det är en trött Emma som säger godnatt, 
en Emma som längtar efter ledighet, 
kanske mest från sig själv, 
och de måsten som ringer i huvudet. 

Imorgon jobb, 
Cosmonova.....JA!