Så går en dag

Ja snart, snart är det ledigt.

Jag kan inte koppla av,
det är helt omöjligt,
igår blev jag ensam hemma,
fick smått panik,
ensam...

Vet att jag behöver det,
och alla verkar vara borta,
jobba eller ha annat för sig,
och här sitter jag,
efter ett glas vin, god onyttig mat och med en drink i handen,
med ett hjärta stort som en hel ocean.

Och jag vet det är hormonstorm,
jag vet,
hatar det,
men vet.  

Vet att jag måste bort,
men musiken smeker så skönt, 
måste lämna det här,
känner mig så splittrad,
av så mycket vilja,
så lite frid.
 
Uppraggad på jobbet idag,
jaha,
mitt framför chef och raggmannens fru och barn,
svin.

Så fult gjort,
så hemskt,
framför ögonen på henne,
jag skulle ha sparkat  väsentliga delar av honom om jag var hon,
allra helst när han trodde att jag och chefen var gifta och att lillskrutten var vår dotter,

Vad har du för rätt?
Vad ger dig rätten,
att ens snudda vid det som inte ens är inom ditt räckhåll?
Förbannad.

Drar till landet,
hoppas på luft,
om inte annat kroppsarbete,
det kanske släpper då...

Det måste släppa.

Ge mig nu: