Så jäkla rädd...
...inför hösten. Det börjar kännas så på riktigt nu.
Har jag valt rätt väg, har jag tagit rätt beslut.
Varför lämnar jag det här hemma som känns så himla bra?
Varför?
Är det rätt?
Kommer jag någonsin hitta så fina vänner som jag har här?
Det är mycket tankar nu!
Insåg igår att jag måste börja packa idag. Ett lass går ner redan på torsdag.
Pirr i magen med en oroskänsla.
Skönt är det att S är hemma igen :-) Ett lugn har lagt sig alpstugan och huset har fått ro igen!
Nu ska jag dricka mitt kaffe och äta min gröt!
Njut av dagen!
plumsan, det spelar ingen roll om du inte kommer hitta lika fantastiska vänner i linköping- vi kommer ju vara kvar när du kommer tillbaka :)(För övrigt tror jag att du kommer möta en mängd underbara själar..)
Jag håller med nisan fullständigt ;)!
Kramar
