Så går en dag

Tillbaka i  Linköping på ritkigt nu och du anar inte vad skönt det är.
Samtidigt som dum oro gnager och sätter sig i kroppen så är jag hemma, mitt hemma.

Ett nytt hem,
mitt hem,
som jag boar in mig i för fullt.
Myser i soffan med tända ljus.

Elin kikade förbi när fastighetsskötaren hade varit här och skojat och jag  letat rätt på tvättstugan och faktiskt tagit mig in i den också.
Vi fikade och pratade,
pratade om att det allt känns lite konstigt,
lite halft,
fast skönt,
fast tomt.

Tror både Elin och jag inser nu hur mycket ElinEmma det har varit och så lite Elin och Emma.

Cyklade ner på stan och uträttade ärenden i "morfar Prosten anda" och cyklade och tränade.
Och där har vi det,
glädjen kom tillbaka,
lyfta tung skivstång och svettas järnet det får mig att le.

Nu har jag avsnuskat mig och imorgon kanske jag kan börja civilisera mig igen efter tre veckor av kvalificerad ledighet från både skola, jobb, dusch och normala rutiner :-P