Så går en dag

Allt rör du vid, 
svepande glittrande ögon,
en ovan tungspets leker mot blanka vita tänder, 
- hon känner allt och inget. 

Inget är nytt - allt är nytt.

En vind sveper förbi,
så nära, 
med en overklig distans,
 som får henne att rysa av rädsla och välbehag,
- ambivalens.

Ja, hon värjer sig,
alltid, 
allt eller inget, 
svart eller vitt, 
- krigare. 
 
Men du är där,
salta tårar landar på dina läppar,
trygga, trygga vackra hand, 
- mitt hem.  

Verklighet flyr under stjärnorna,
när vår gemensamma hud nöts, 
två människor möts i en svår och förunderlig dans. 

Oändligt, 
alltid flyktigt, 
men starkt beständigt. 

Du - Jag 

 Jag - Du  
 
~