Slow dancing in a burning room
En fin helg i Smålands skogar är slut.
Vi har plockat svamp, ätit gott, och njutit av naturen,
sol, sjö och gitarrspelande.
Kaffe på en altan med en spegelblank sjö.
Så många fina möten,
många ord som fastnade djupt,
och gemenskap över så många gränser.
Visshet,
för du är där,
så nära, så nära,
allt närmre,
för var dag.
Annas bilder får tala
www.annacristina.blogg.se
~
Frågan ekar i mitt huvud,
varför?
Du tog för dig och du slet i det som inte var ditt,
trängde dig in i ett sår som började få en tunn sårskorpa.
Hon har kämpat så hårt för att få den tunna hinnan att hålla.
Men varför ser du inte vad som faktiskt sker?
Hon står,
på vacklande ben,
men hon står,
helt utan stöd,
för hon är buren,
men det är inte du som bär.
Hon har tagit flera steg,
stapplande steg på den väg som hon ska gå,
men vem är du att bestämma vägen?
För hon flyr inte längre,
men det ser du inte,
varför?
Varför blundar du inför gråskalans nyanser,
förblindas du av det svarta och det vita,
tydliga kontraster i en enkel värld?
Men det är inte jag,
det kommer aldrig vara jag.
För rätt ligger så nära fel,
gott så nära ont,
glädje så nära sorg.
Vad vet vi?
Hon förförs av nyanserna,
det vill hon kalla livet,
- ta det inte ifrån henne,
för hon tar sig framåt,
på hennes väg,
mitt liv.
Vad är det som gör ont i dig?
~
