Skuggor
Hon kunde inte ha älskat dig mer än att låta dig gå,
hon tog din hand så många gånger,
förde dig hem till henne,
till hennes hamn,
- men du gick.
Så innovativ,
alltid nya vägar för din flykt,
så lurade du henne gång på gång.
Den lilla människan som gav allt för bara en sekund,
nu sliter hon sig loss,
med all sin sista kraft,
med all sin sista smärta slår hon sig fram.
Brottas med ett förflutet som klarnar men samtidigt bleknar,
och kvar finns bara skuggor.
Kommentarer
Trackback
