Så går en dag

Hon ser på honom,
avgudar det hon ser,
och det glittrar till i ögonen på henne och den salta vattendroppen faller ner längs kinden.

Hon gick men du vet,
hon kommer alltid tillbaka.

Men du släpper inte in henne igen,
hon bankar och slår på dörren,
den dörr som fungerar som en fasad mot allt det som hon rör vid.

Hon gnäller och hon klänger,
som ett barn klamrar sig hon fast när du försöker gå.

Hon är så jävla rädd, vad har hon gjort?

Blundat och inte velat se att hon har gått över en gräns för så länge sedan,
en gräns som kallas värdighet.

Förblindad av allt överflöd har hon sorterat bort,
slängt och distansierat sig för att kunna andas.

Hon har lekt,
men det knivskarpa trycket över bröstet är inte lek.

 - hon vill inte förlora,
   vad?