Gammalt som blev nytt...
- Hon kryper in under din hud,
sprider en flyktig känsla av värme,
men beständig är doften av rädsla som hänger kvar i luften,
långt efter det att hon har lämnat.
Denna återkommande rädsla,
rädslan för känslan,
och denna iskalla skräck för att förlora,
allt det som jag håller så krampaktigt hårt,
kontrollen,
- vad är dess värde och vad är dess pris?
Ett ständigt måste.
Väntan,
tålamod,
och insikt.
För när sanningen är den att inget finns att förlora,
då finns inget heller att vinna,
men det har aldrig varit målet,
det handlar enkelt bara om att leva ett liv i rörelse.
Att våga känna.
Varför hålla fast i det som sliter, när han håller oss i sin hand,
när han ser och han hör varje ord innan det ens formats i mitt inre,
när han leder i det mörker där jag är oförmögen att se.
Jag famlar efter vägen men behöver inte alls vara rädd,
men jag är det,
ständigt rädd,
för mig själv.
Kontroll.
befria mig från rädslan och ge mig mod,
hjälp min svaghet och ge mig mod att leva i den villkorslösa kärleken,
den som uttalas nåd,
kärlek över allt förnuft och alla gränser,
andas in vissheten i mitt inre,
och ge mig mod att älska mig själv,
- ge mig mod att bli fri.
