Avklädd
Hon står blottad,
helt naken i ett starkt ljus,
inget kan hon dölja,
ljuset tränger in i varje vrå av hennes innersta,
rädslan är påtaglig men inte överväldigande,
friden i hennes hjärta bäddar in alla andra känslor och bär henne,
förströstan.
"Herre , vad är en människa att du bryr dig om henne,
en dödlig att du räknar med honom?
Min klippa, min borg, min fristad.
Du är min tillflykt och min sköld,
du är min räddare och nu går vi tillsammans genom det här"
Psalm 144
Hon sjunger,
för hon känner,
sakta tinar en is som har varit så solid,
men ännu vågar hon inte le.
Kommentarer
Trackback
