Så går en dag

Du vet att hon kommer gå.
vem som förlorar det vet varken hon eller du,
men hon kommer gå,

hon är redan påväg och du känner det så väl,
allt har tystnat och rollerna stelnat.

Du betraktar henne på avstånd,
tar in hennes kropp,
allt som är hon.

Vaderna,
låren,
och du vet hennes svagheter,

alla,

rumpa,
mage,
bröst,

lätta händer,

hon vill bli berörd, allt vet du,
det ligger i den tunga luften,
den som är svår att andas.

Du följer käklinjen,
munnen,
läpparnas konturer och ögonen,
ögonen som är hennes spegel.

Du ser att det glittrar till långt därinne av den nyvunna friheten som hon besitter.

Det får paniken att stiga i dig,
allt blir hårt och kallt,
hon glider dig ur händerna.

Du hejdar impulsen att krampaktigt hålla henne kvar,
låter henna smältande försvinna,
besinnar sanningen,

- hon är inte din, hon är flyktig.