Så går en dag

...på espressohouse med en stor latte i handen kom vändningen,

ingen återvändo längre och hon blev mirakulöst stark men ändå så svag.

Och nu går hon som på tunn våris men det bär,

ja det gör det och det är ett lugn som i vilken sekund kan fly,

men det gör det inte, för du är trofast.

Insikten kommer smärta men hon vill bara leva nu och successivt bli stark för att leva.

Tänker inte ta bort, tänker inte protestera för det handlar inte om en motaktion,

det handlar blott om att leva mitt liv!

Längtar till Vätö, längtar till gräsmatta, hav, sol och vind som sliter i håret.

Bär min längtan!