Beslut
Det är liksom ingenting som är lätt just nu,
det finns ingen lösning så det blir till att vänta,
vänta och härda ut...
Jag ser inte längre,
det är som en dimma över ögonen,
förblindad kallas det,
naiv och dum är synonymer med tillståndet.
Inatt övervägde hon att göra slut på allt,
det skulle vara så lätt,
mest bara för att få slippa,
för att få leva,
överleva.
Paniken och ångesten är som värst precis innan allt kapitulerar,
det är inte ens vackert längre,
det är bara en kamp som kantas av smärta och njutning.
Jag måste bort,
men det är inte jag som får åka,
jag får vara kvar i ruinerna,
jag måste bygga men först måste allt jämnas med marken,
hon väntar på sitt fall och undergången.
Det kan inte vara sant,
det får inte vara sant,
hon ställer sig frågan - är det här jag?
Igen?
Jag ser era blickar,
det är oro i dom men samtidigt ser jag tröttheten när våra blickar möts.
Jag har varit här förr och allt handlar om ett beslut och jag vill inte ta det.
Kommentarer
Trackback
