Så går en dag

Vem är jag,
 att ta all din storhet i min hand?

Vem är jag,
 att omforma din väg.

Vad är en människa när hon slås av storheten?

Du som rymmer allt.

Jag tar allt, 
alla mina trasiga pusselbitar och lägger i min hand,
 formar och skapar efter mina krampaktiga drömmar.

Hårdhänt pressas bitarna på fel plats.

Långt bort är faschinationen över din storhet.

Men jag minns och jag vill förundras igen,
 för du är stor och du är mitt allt.



- när hon kapitulerar, 
  för det är det hon gör. 
 
  kapitulerar inför sin egen kraft, 

  för hon är stark,
  det har hon alltid varit,

  men i spillrorna av det som var känner hon en smygande kraft komma, 
  den kommer innifrån, 

  Den viskar:
  
  Kärlekens kraft.