Första friskispasset, yes!


Hon hör vad han säger,
orden dansar i luften,
men innebörden ignorerar hon.

Hon vill inte förstå vad han egentligen säger,
trots att värmen i hans röst får hennes inre att smälta,
han vill dela hela hennes liv,
det är det hans genomtänkta ord slår fast,
men hon vill bara leva.

För solen är påväg,
den värmer när den tar sig igenom molnen,
luften är hög och klar,
adrenalinet pumpar,
leendet låter sig inte väntas på,
hon är glad.

Hon minns en vår för två år sedan då hon sjöng högt de befriande orden:

But you've gotta make your own kind of music,
sing your own special song,
make your own kind of music even if nobodyelse sing along.

Hon känner igen känslan,
det är hon, 
den där som kämpar som vaknar till liv,
det är nog nu,
och hon går förbi.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback