Tankar
Det är inte du som avgör det här,
det måste vara jag,
en så liten gest är avgörande men ändå så rör det mig inte så som då.
Frågar mig mest hur jag ska ta det? Vad ska jag göra?
Och svaret är ingenting, ingenting är förändrat, ingenting.
Det är tråkigt men det är också sant.
För,
Vem är hon?
När du väljer att se henne igen, vem är hon då?
Försöker att föreställa mig vad du ser genom att titta rakt igenom mig själv,
iakttar ytan som är din vy från åskådarplatsen.
Vad säger ytan dig?
Att bli sedd genom dina ögon är en attraherande tanke,
om hon bara visste vem du är.
Åsynen av din yta är inte lika kittlande som då,
den är hård och kall,
du är bara en fasad.
Men att få vara nära,
dela och komma nära är en himlastormande tanke,
men endast en tanke som inte bär på någon känsla idag.
Minnen kommer tillbaka ett i taget
Imorse var första morgonen jag har kännt den där känslan igen sen du försvann, varför nu? Varför var du med mig inatt? Varför ville du träffa henne?
Men du rörde mig aldrig, du var ett skal.
