Sanning


Salta tårar mot en våt kind,
så mycket som gör sig påmint.

Raka ärliga ord som etsar sig fast,
belyser min lögn.

Ett fuskbygge rasar,
kan inte se klart.

Förlorar mig.

Det värker ut och du håller mig i din hand.

Vill bara bli fri,
få luft under vingarna,
flyga bort från allt det som jag inte ens vill lämna.

Hon vågar knappt uttala orden,
men hon lever det,
- saknad.

Och det enda hon kan känna just nu är ett stort, stort misslyckande.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback