När minsta...


..lilla rörelse är ett mirakel,

när varje leende som letar sig fram är en vinst,
ja då är livet nära,
få höra dina ord om din tro,
TROTS sjukdom och kamp,

i en andakt med psalmsång, tända ljus och värme på arbetstid,

ja då är livet ganska bra.

Och när vi sjunger den här sången tillsamman medans vi styr med alla nattrutiner och jag böjer mig ner och sjunger nära ditt öra, låter orden få tränga djupt in i dott inre.

För när Gud sade ordet som skapade dig.
tror jag han tänkte såhär,
du är någonting,
du kan någonting,
jag älskar dig just som du är.


Ett snett leende letar sig fram och jag böjer mig ner och kysser dig ömt på pannan där du ligger på skötbordet,

Du ger mig så mycket,
så mycket kärlek!

Tack!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback