Omsluten



Som ett tomt blad,
så står jag här inför dig nu,
är det detta som kallas att lämna?

Att få födas på nytt,
till ett nytt liv.

Att helt oförtjänt få känna frihet i hjärtat,
upprymdhet,
trots tystnaden, 
var leder din kärlek mig?

Allt detta för mig,
endast mig,
om jag så var den enda personen på jorden,
så hade det ändå skett,
ofattbart,
himlastormande,
och fantastiskt.

En längtan att få göra kärleken synlig på ett konkret sätt,
ett steg,
ett ställningstagande,
en handling med konsekvenser.

Allt för känslan,
vissheten,
och nåden.

Allt för din storhet.


Beauty that made this heart adore You,
hope of a life spent with You.

~







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback