Så går en dag

Så mycket som har fått luft den här helgen,
jag är helt slut,
totalt uttömd,

tröttheten är nödvändig,
bryter ner mitt försvar,
släpper,
faller,
visar det som annars är dolt,
så väl förpackat.

Idag släppte det,
allt brast,
och jag är så tacksam för det,
för den fördämningen av tårar som fick brista.

En liten rödgråten skrutt stod brevid A idag i kyrkan och sjöng lovsång,
vi snurvlade båda två,
av olika anledningar, 
och jag lät mig få bli tröstad,
en hand,
en axel, 
inga ord, 
men helande sång som löser upp.

Och L som gör mig så stark, 
som får mig att orka, 
som ser på mig, 
som tar min hand när vi enade går fram för att ännu en gång bekänna det som är det viktigaste. 
 
Mat hos kollektivet,
förmådde inte ge någonting alls,
är slut, 
ett litet samtal med en främling,
sänkte min röst,
vill inte dela.

Träning,
välgörande,
peppande skivstång,
fick utebli,
varmt, varmt bad fick ersätta.

Det viktigaste,  
avgörande idag, 
så många år av instängd sorg,
ord som aldrig uttalats,
så svårt,
så mycket kärlek,
men så lite luft.

Resultatet blev en strimma hopp,
en känsla av frid,
ett klippblock upplöst. 

Ännu en gång rödgråten skrutt som fick fin uppbackning utav två änglar,
lättnad, 
bönesvar, 
och sorg över en insikt som jag inte vill veta av. 

Botswanakänsla, the, Ebbe och filt fick livet att komma i fatt och leendet kunde sprida sig igen. 

Nu sitter jag med mina tända ljus, 
min lägenhet, 
min musik, 
din närvaro, 
och ett beslut att fullfölja.

Ett farväl är taget.     

Tårarna är slut för nu,
en omtumlande helg är till ända och jag ska sova.

Älskar er så innerligt, 
jag kommer tillbaka. 

Storhet som överstiger allt.