Det är höst...
och du ser världen med andra ögon,
mina blå ser fortfarande vårens motiv,
samma vackra bild,
men ur ett annat perspektiv.
Jag vill vara långt borta,
när du är nära,
önskar att jag vore nära,
när du är inte är här.
Och du frågar mig varför jag är kall,
varför mina ögon är så svarta?
Svaret uteblir för du har redan en sanning klar,
men du vill inte se,
den som är min.
Jag gömmer min sanning långt inne,
och glömmer var jag lagt nyckeln.
Tystnaden ekar mellan oss,
och jag ber dig,
säg ingenting.
För jag ser,
och jag hör,
alla mina sinnen känner,
det som du gömmer i din röst,
det som du försöker skugga med ditt leende.
Jag hör vad som döljer sig i din handling,
för det är en ny höst,
du har dina mål,
du ska framåt,
vidare och förbi.
Det finns dom som är tysta,
när dom faller,
men det är inte jag,
tystnar jag har du förlorat,
och då kommer jag inte tillbaks.
