...


Förlorade spelet,
du vann.

jag har vetat det hela tiden.

Kan inte dela din glädje.

Inte nu,
kanske sen,
men inte nu.
 
Tappar mina pärlor,
försökte hålla er i min famn,
jag tappade allt.

Ni gled ur mitt hårda grepp,
som sand rann ni mellan mina fingrar,
jag kämpade så mycket,
men du såg aldrig, 
min kärlek kvävdes.  

En liten del av mig dör.

Ni är vackra, så mycket vackrare.
Allt det jag inte klarar det klarar du,
och jag vet att jag har fel,
så fel.

Varför alltid denna återvändsgränd?

Ständig återvändsgränd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback