Så går en dag

är Emma just nu,
grymt rastlös.

Ledig förmiddag och jag bara går från det ena till det andra och låter allt ta över.

Lyssnar på Winnerbäck för att överrösta grannarnas förbannade musik (planerar en kupp).

Sol på balkongen,
en kaffe,
lite läsning.

Orkar inte ta tag riktigt.

Gruppen på gång in för grupparbete, bedömning,

Vad ska bedömas?
Hur ska det bedömas?

Många frågor, många svar, olika åsikter.

Process!

Träning och cellgrupp...

Vill lite för mycket och borde backa mina tankar.

Trycka på knappen, påminnelsen om att nu är det jag.

Igår stod du där,
så länge sedan,
en evighet,
nu.

Men jag är klar,
klar med dig,
iallafall i nyktert tillstånd.

Jag vill inte,
JAG vill inte,
och det har inte med dig att göra.

Jag är klar.
 

Redo att lämna dig bakom.