Så går en dag

Du kysste mig inatt,
så enkelt
och så säkert.

Du talade till mig där jag satt,
förklarade för mig.

Det jag ser men inte kan locka fram.

Du förklarade allt det du inte säger, 
allt det som du inte klär med ord, 
det gav du till mig, 
som en gåva.

Inatt. 

Dina andetag var så nära mitt ansikte, 
dina läppar så nära mina. 

Men orden smekte mer, 
de gav mig mer tillfredställelse än någonsin förut.

Dina ord, 
viktigare än någonting annat.