Så går en dag

...det så himla bra, ja livet tar sina vändningar och nu ler jag och det är sol i hjärtat. 

För du möter. 

Lördagen bestod av packning, kylskåpet är tomt och poesin borta men förevigad:




Paus i packning och kaffe och fika med Clara, trevligt och djupt blev det allt :-)

Kvällen bjöd på handboll, rödvin, genusdiskussioner och matlagning och sen cyklade jag hem och ramlade i säng. En trevlig kväll med Tim och Andreas :-)  
Morgonen bjöd på en tidig tvättid som inte fick missas den här gången.
Fixade lastbil till helgen och blev jättesen till kyrkan, men ett sms fick mig att åka dit oavsett.

Och du var där, jag såg dig, när jag tittade ner såg jag dig, tillsammans med alla därnere, var du. Du, du, du.

En levande känsla, som fick det gamla att sakta rinna av. 

Hjälp mig, min enda tanke, hjälp mig.  

Och det släppte och jag vågade slappna av och bara vara Emma och det räckte, det räckte så himla långt. Så långt som till Omberg och utsikt över Vättern. Det räckte till Salakollektivet och en fin middag i värme. 

Det räckte och du skulle aldrig förstå om jag skulle förklara. Men det räckte.